Fantomen på operan i skivvärlden. Underbart rolig som alltid när Mormor Vädervax och Nanna Ogg är i farten. Dessa damer tillhör mina favorit häxor.

Betyg 4

Bra underhållning i klassiskt pratchett manér. Men läs hans böcker på ENGELSKA för guds skull.

Betyg 4

Christine är en vacker men bortskämd blondin med urusel sångröst vars pappa är en rik modul. Agnes däremot är en motvillig representant av häxtrilogin som består av Nanna Ogg och Mormor Vädervax. För att slippa bli de äldre häxornas passupp och för att hon vill ta sig upp i societeten reser Agnes som sitt alterego Peredita till Ankh-Morpork för att sjunga på Stora Operan. Och Peredita kan verkligen sjunga. Hela hon verkar bestå av lungor - på ett föga glamoröst sätt. Pereditas vackra sångröst slår dock an en ton i operaansvariges hjärta och hon får bli spökröst åt Christine. Ett annat spöke dyker upp i form av en vålnad och förälskar sig handlöst i Christine. Han begär att hon ska göra alla stora roller - annars kommer teatern gå under. Folk börjar mördas och plötsligt blir Operan ett allt mer spännande ställe att vara på. Ankh-Morporks befolkning som aldrig bangar en fasansfull fest drar i skaror till Operan för att se vem som kommer dö härnäst!

Fantomen på stora Operan, Cats och flera andra gästspel från vår "verkliga" värld gästspelar på de galnaste sätt i denna fnissiga saga av Pratchett. En operaälskare kommer njuta mer av den här boken än jag gjorde. Den är en sinnerlig drift över fenomenet som stort och det finns referanser till höger och vänster (som jag - men kanske inte du?) missar. Rent allmänt är storyn elak och pricksäker, speciellt slutet! Jag har börjat falla på allvar för häxorna och deras elaka katt Gråben. Something wicked this way comes! Betyg fyra!

Betyg 4

I denna typiska Pratchettbok från Opera och musikalvärlden i allmänhet och Fantomen på Operan i synnerhet en smisk i baken.
Det är med både löje och omtanke han målar upp historien om Operaspöket i Ankh-Morporks gigantiska operahus - och de två (tre) häxor som rör sig i närområdet för att lösa mysteriet och klara skivan.

I Masker hittar vi Agnes - den gravt överviktiga men tallangfulla sångerskan - som har kravet på sig att bli häxa, men som mest vill sjunga. Genom ett misstag får hon privatlektioner av det mystiska operaspöket (som egentligen tror att han undervisar den vackra Christin).
Nanna Ogg och Mormor Vädervax har begett sig till stora staden för att förhandla om bokrättigheterna till Nanna Oggs kokbok, och får höra talas om konstigheterna som sker på operan - och att deras skyddsling Agnes är inblandad på något sätt.
De bestämmer sig för att ta tag i saken.

Som gammal musikalfantast (har sett Fantomen på Operan sex gånger) är det själklart jätteroligt att läsa Pratchetts version av den klassiska historien och se alla referenser till opera och musikalvärlden som finns invävda överallt.
Men som alltid med Pratchett blir det ingen parodi. Han vill alltid berätta något om människan och värdlen vi lever i - där han bara väljer olika temat som forum för sitt berättande.
Masker är en underhållande bok, men fascinerade mig inte lika mycket som till exempel Små Gudar.

Inläsare var Leif Liljeroth. Han gjorde ett bra jobb, även om jag fortfarande inte stött på någon som jag tycker lyckats förmedla Pratchetts torra humor på ett tillfredställande sätt.

Betyg 4