Ha, tycker inte vi behöver någon svensk Jack Keruack, men Ulf gör i alla fall sitt bästa. Dock är det inte så enkelt när man är en gammal avdankad alkis. Han skriver dock lite lustigt och det flyter på ganska bra. Ulf gör ett helt okej jobb, men han måste inse att han ALDRIG blir (eller var) som Bob Dylan eller Keruack, just face it Uffe.
Bra böcker ska inte syssla med "name dropping", eller för den delen haka upp sig i en viss tidsanda, den tappar liksom mening när ingen kommer ihåg 70-talet längre. Alltså är boken inte tidlös, håller med Natalya att den har vissa likheter med The lost generation, som tex Solen har sin gång men att jämföra Hemmingway med Lundell är som att jämför Mike Tyson med Paolo Roberto, Lundell deckar tidigt i första ronden (alternativt av fylla, men det skulle i för sig Hemmingway kunna göra också). Det finns så mycket mer i The sun also rises än bara en generationsbeskrivning. Kan dock förstå att vissa tycker Lundells språk är mer medryckande än Hemmingways, men det är ett helt annat djup i Hemmingways böcker.