Det är sällan en bok berör mig på samma sätt som denna. Den handlar om John-John som tillsammans med sin bästa vän Slugga gör inbrott i en lyxvilla. En lyxvilla som Elisabeth bor i tillsammans med sin familj. Elisabeth och John-John blir klasskamrater när de börjar på samma estet linje, och detta leder till deras rätt så annorlunda kärleksförhållande. De är inte alls så gulliga och söta mot varandra som nykära för det mesta brukar vara.
Samtidigt som de två blir tillsammans, säger Sluggo upp bekantskapen med John-John och börjar istället umgås med ett gäng nazister som tillslut vill mörda honom.
På något sätt rör allt ihop sig.
Ungefär de första hundra sidorna tyckte jag var halvdanna, men sedan fastnade jag och det rejält. Mats vet vad han gör när han beskriver ungdomar, han gör det på ett så otroligt träffsäkert sätt.
Nästan under hela boken kände jag mig gråtfärdig, för hela berättelsen skriker olycka enligt mig. Jag var rädd för hur allting skulle sluta.
Om det inte vore för att början var lite halv seg så skulle boken helt klart få en femma, men nu får det allt duga med en fyra.