Denna drabbande klassiker förtjänar att tas upp till ytan igen, i synnerhet eftersom titeln “Leaving Las Vegas” främst är förknippad med filmen, som belönade Nicolas Cage med sin Oscar för Bästa manliga huvudroll. John O’Brien har med sina spännande författarverktyg skrivit en väldigt beskrivande och rubbad berättelse om en speciell relation mellan två kontrastrika personer i syndernas stad.

Vi följer manusförfattaren Ben Sanderson som gjort karriär i Hollywood , men nu har allvarliga problem med alkoholmissbruk. Hans nedåtgående spiral har lett honom till Nevadas öken, närmare bestämt Las Vegas.

Ben är fast besluten att avsluta sitt liv genom att supa sig till döds. Trots att han lever representerar han död. När han på sitt “uppdrag” träffar den prostituerade kvinnan Sera finns möjligheten till förändring i hans miserabla tillstånd. Hon är Bens motpol, som uppmuntrar gåvan att leva och vill mest av allt att han ska leva vidare. Men kan hon påverka hans redan tagna beslut att gå mot en plågsam död?

Med viss skillnad från filmen “Leaving Las Vegas” är O’Briens bok berättad på ett direkt vis, och redan från den öppnande raden är hans språk fängslande; “Sucking weak coffee through a hole in the plastic lid of a red and green styrofoam cup, Sea spots a place to sit down.”

Samtidigt som O’brien går rakt på sak, rymmer hans skrivande detaljer. Ju längre in vi kastas i berättelsen desto mer djupdyker han även i sina karaktärers känslotillstånd, på det vis att det är svårt att inte investera sig själv i dem.

Las Vegas som kuliss är ett genidrag för denna berättelse. En stad som andas och lever gör Bens ovilja att själv leva ännu mer dynamisk. Vill du sätta dig in i miljöerna berättelsen utspelar sig och lära dig mer om casinovärlden från grunden kan du hitta dig ett populärt casino i Sverige som ger dig mer kött på benen om marknaden och spelen. Flera delar av boken utspelar sig trots allt i casinomiljö.

Jag har upptäckt att lite research om berättelsens miljöer gör läsupplevelsen betydligt mycket mer intressant, och framförallt hel. Att sätta sig in i John O’Briens “Leaving Las Vegas” är inte lika trassligt som exempelvis Andy Weirs “The Martian”, men spelkulturen är för den utomstående ett eget universum. Men bara för att vi gör research om casinobranschen behöver vi inte nödvändigtvis gå in för helhjärtat spelande och registrerar oss på sajter; Maria Casino erbjuder dig möjligheten att inte behöva skapa ett konto när du vill testa spel, för mer information, läs här.

Jag försöker att inte jämföra boken med filmen, de är trots allt olika verk då en film omöjligt kan rymma lika mycket kontext som boken. Däremot vill jag ha sagt att Mike Figgis filmatisering behandlar sin föregångare med stor respekt. Essensen är densamma; Detta är i båda format en vacker och smärtsamt sorglig berättelse. Vetskapen att O’Brien själv söp ihjäl sig gör att boken för mig känns ärligare än något annat jag läst.

Betyg 4