"Etik i pedagogens vardagsarbete" riktar sig framför allt till förskolelärare och lärarstudenter. Det är en saklig bok som åskådliggör det etiska perspektivet i praktiska situationer. Författaren manar läsaren att fundera över sig själv och sina ståndpunkter.

Även om denna bok framför allt är riktad till pedagoger upplever jag den värdefull också för alla andra som jobbar med barn, eller har barn själv. Dels visar den vilka problem en pedagog måste handskas med men också vilka konflikter som kan uppstå genom valet. Det är nog alla föräldrar till fördel att läsa denna bok för att få en överblick över pedagogens arbete, men också för att se vad de kan kräva av sina barns "fröken".
Denna bok ingick i min litteraturlista och vi har diskuterat den på lektionerna. Jag tycker mycket om den! Jag har antecknat små kommentarer vid sidan om och kommer försöka använda boken i mitt fortsatta arbete med barn.

Det fanns bara en sak som jag inte alls kunde hålla med författaren om, nämligen (sid 94) när hon berättar om ett barn som via tvspel/videofilmer och dylikt fått en kluven syn på vad som är "gott och ont". Jag citerar;
"Budskapen är många gånger tvetydliga. När jag frågar Sune om en av figurerna i serietidningen är ond eller god, får jag en lång föreläsning som kan sammanfattas med "det beror på". Gränsen mellan gott och ont är otydlig och här behöver barn tydliga alternativ."
Här håller jag alltså inte alls med författaren. Jag tycker att Sune har ett oerhört moget sätt att se på omgivningen. Inget är svart eller vitt. Det finns gråzoner. Sune har ett bättre perspektiv än vad många vuxna har! Människor är aldrig helt och hållet onda, de kan utföra onda handlingar men i grunden vara (eller vilja bli) goda. Jag tror på en mer nyanserad syn på verkligheten och jag tror barn klarar av det! Vi ska inte undervärdera barn!

Men bortsett från denna enda kommentar tycker jag boken är toppen! Jag ger den en stark fyra. Den är mycket läsvärd och lätt att ta till sig

Betyg 4