Den här boken rekommenderades av flera bekanta. Den skildrar tre kvinnors öde, och visst är språket vackert, men boken är för enkel, för präktig och för idealiserad för min smak. Alla känslor, alla handlingar i boken är begripliga och förutsägbara. Jag gillade inte heller att växla mellan personerna, och jag läste först Smita, sedan Giulia, och därefter Sarah. Det gick utmärkt. Trots min kritik var det en bok som var svår att lägga ifrån sig, och därför blev det en trea istället för en tvåa.