Just nu pågår den årliga Bokmässan i Göteborg där en rad svenska och internationella författare minglar, deltar i paneler och presenterar sina verk. Förlagen marknadsför sina senaste boksläpp och skönlitterära nördar fyller på sina att-läsa-listor med nytt läsvärt stoff. Höstens intåg och bokmässans invigning utgör därmed något av ett startskott på det litterära året. Vi på boksidan.net vill därför självklart ta tillfället i akt och tipsa om vilka vi anser vara de bästa böckerna att förkovra sig i framöver.

”Min fantastiska väninna” är titeln på den italienska författaren Elena Ferrantes roman som gavs ut 2011 och som till dags dato sålt i mer än 6 miljoner kopior världen över. Boken är den första delen i vad som med ett samlingsnamn benämns som de ”Neapolitanska novellerna”, och som sammanlagt består av fyra delar. Ferrante själv, som för övrigt skriver under pseudonym och som trots otaliga försök att röja hennes identitet förblivit okänd, har själv uppgett att hon ser kvartetten som en enda roman. Till följd av längd och varaktighet har dock böckerna av praktiska skäl getts ut som fristående delar med grund i samma historia och karaktärer.

”Min fantastiska väninna” tar, efter en fängslande inledning som väcker läsarens nyfikenhet, sin början i 50-talets Neapel. Här möter vi de två kvinnliga karaktärerna Lila och Elena (även kallad Lenu). Två barndomsvänner som växer upp sida vid sida i en stadsdel präglad av våld, fattigdom, förtryck och andra sociala problem. Lila, en vacker och mycket livlig flicka kännetecknas av sin djärvhet, oräddhet och bångstyrighet, och hamnar inte sällan i trubbel. Elena är den mer eftertänksamma, fogliga och lugna av de två och uppfattas i början av romanen nästan som Lilas skugga och ständiga följeslagare, snarare än som en egen dynamisk karaktär.

Bägge flickor visar sig ha läshuvud. I synnerhet Lila som med sin finurlighet och snabbtänkthet tar sig igenom grundskolan med en slags nonchalant enkelhet, mycket till Elenas förtret och avund. Efter grundskolan och barndomen skiljer sig dock flickornas vägar åt. Lilas föräldrar som är tyngda av ständiga pengaproblem vägrar betala för hennes fortsatta bildning, och hon sätts istället i arbete i faderns skoaffär. Elena studerar med hjälp av en lärares uppmuntran vidare och lämnar så småningom barndomens sjaskiga italienska kvarter, dess lokala intriger, misogyni, komplicerade familjeförhållanden och förfall bakom sig.

Vänskapen och det otroliga bandet mellan flickorna, sedermera tonåringarna och avslutningsvis (i de sista delarna) kvinnorna består dock och löper som en röd tråd genom hela verket. På ett närgånget och ofiltrerat sätt får vi följa Lila och Lenu genom deras respektive livs många anhalter, en krokig färd navigerandes genom glädje, sorg, sjukdom, död, kärlek och graviditet.

Skönlitteraturen är i allmänhet full av skildringar av män – och om män. Trots att det kan vara spännande att läsa om manliga öden genom fiktion författat av manliga skribenter behövs även andra narrativ. Det är uppenbart att Ferrante skriver om, och för kvinnor då hennes sätt att beskriva kvinnor, och i synnerhet kvinnlig vänskap är snudd på genialiskt. Det verkliga livet är fullt av starka, framgångsrika, mångfacetterade kvinnor av alla slag, såsom tennisproffset Serena Williams, vetenskapskvinnan Jane Goodall och vinnaren av det svenska pokermästerskapet Emma Wiklund. Det känns därmed uppfriskande och modernt att se detta återspeglat i ett av vår tids mest populära och bästsäljande verk.

Ferrante räds inte för att beskriva sina karaktärer på ett hudlöst och autentiskt sätt vilket innebär att hennes kvinnoporträtt aldrig faller in i enkla och stereotypa klichéer. Istället skildras såväl Lila som Elena som mångfacetterade personer med många lager. De är ibland goda men bär även på ett mörker och uppvisar även sämre kvalitéer, samt skildras stundtals som ”dåliga” mammor, kärlekspartners och vänner. Att Ferrante lyckas med bedriften att ge så mycket liv till sina karaktärer utan att för en enda sekund tappa läsarens förtroende eller intresse, och på samma gång behålla vördnaden och förståelsen för huvudpersonerna och deras val är inget annat än en otrolig bragd.

Betyg 4