Liza Marklund försöker imponera med sina kontakter i mediavärlden genom att rabbla upp detaljer från en TV-inspelning.Tyvärr märks det tydligt att det inte handlar om förstahandskunskaper.
Berättelsens kärna kretsar dels kring ett mord i mediamiljö där en konstruerat komplex TV-personlighet blir skjuten när hon befinner sig på en inspelning av något slags hippare soffprogram i slottsmiljö,dels kring Annikas privatliv och rädsla för att sambon ska lämna henne.
Annikas bästa väninna Anne Snapphane råkar förstås vara delaktig i inspelningarna,otippat.
Annika Bengtzon är fortfarande ingen trovärdig karaktär,hon är genomgod,driven av patos(förmodligen Marlunds egna),en utmärkt mamma med små obetydliga brister naturligtvis relaterade till Annikas dåliga samvete inför sina arbetstider,en passionerad karriärkvinna/väninna som kan ringa sin bästis mitt i natten om så vore och mitt i allt detta har hon belastats med en serie "problem" som förmodligen är avsedda att göra henne mänskligare och mindre störande för den som eventuellt irriteras av hennes Stockholmsglansiga yta.
Beskrivningen av hennes tafatte,velige sambo(som ömsom älskar Annika och sitt nya,fria liv någorlunda utom räckhåll för mammas klor på gräddhyllan i Stockholms skärgård,ömsom har erotiska fantasier om sin exfru och förbannar den natt han föll till föga för sina lustar och gjorde Annika gravid) är schablonartad och ganska kränkande för män.Finns det verkligen småbarnspappor som är så handfallna idag?
Och hur kan en light-feminist som Annika isåfall lägga sig så totalt platt för honom och hans undfallenhet gentemot sin mor(en dam med överklasskomplex som inte tycker att Annika är god nok,utan föredrar Thomas före detta hustru Eleonor som faktiskt dyker upp i sidohandlingen även här)?Märkligt nog är den här intoleranta modern totalt tillfreds med att Thomas bror lever i ett homosexuellt förhållande.
Hon till och med uthärdar de sneda blickar som omgivningen skänker henne på grund av detta,men hon kan inte smälta det faktum att Annika har en karriär och har mage att låta hennes lille son ENSAM resa ut i skärgården med två små barn med all den stress det innebär...det är överdrivet,karikatyrmässigt och lite skrattretande.
Resten av personskildringarna följer ungefär samma mall.
Som deckare betraktad är Prime Time inget märkvärdig,snarare blir det pajigt och löjligt.Nazisten är på ytan ond,men i grund och botten en trasig och ensam människa i behov av förståelse.Överklasstjejen heter "von" och är outhärdligt dryg och snorkig.Den brittiske popstjärnan är arrogant.Teknikern är en ensamvarg som naturligtvis var lite tänd på den döda programledaren i hemlighetLite kinky sex har Marklund också lyckats tryffera mordet med,vilket bara blir fjantigt.
Om Marklund kunde sluta vältra sig i Bengtzons privatliv(som är tämligen ointressant)kunde betyget möjligen blivit lite högre.