Boken börjar med en beskrivning av Runkstrumpan, ett ganska sunkigt tradar (tassar)café där bokens huvudperson dricker några ganska udda livsformer till och orsakar stor munterhet när han förklarar vart han kommer ifrån - jorden. Riktigt varför de vaxdrickande gulingarna skrattar ihjäl sig får man inte riktigt veta. Hjälten blir anklagad för massmord men lyckas klara sig helskinnad genom rättegången då också rättvisans försvarare garvar ihjäl sig. Och det är bara början! Med burlesk humor skriver Niemi om universums skapelse, fistelmaskar (som lever i rumpan på intelligenta livsformer - och faktiskt har högre status än människorna), Nilsson som fastnar i en matematikpedagogs sinne och vägrar avlägsna sig (eftersom han upplever att pedagen själv fastnat i Hans sinne - och inte tvärtom). Prosaitiskt galet!
Det finns de som hävdar att Niemi inspirerades av Douglas Adams " Liftarens guide till Galaxen" när han skev denna helgalna bok. Och eftersom jag inte läst den förra kan jag inte hävda motsatsen. Jag har oerhört svårt för plagiat och är så fallet, kommer jag bli ytterst besviken (och sänka mitt betyg!). Men mitt allmäna intryck av denna bok var dock mycket gott! Jag garvade högt åt vissa delar av berättelsen. Det är inte direkt någon sammanhängande historia, men de små guldkornen i berättelsen (tex vilka fem jordiska ting som tassarna fyller sina vakum tuber med för att minnas sin hemplanet, är outstanding). Jag plöjde denna bok på en kväll och jag kan bara säga att jag hade störtroligt. En femma - !
"På världshuset Svålhålet är rymden inte bara berusad. Den är full. Den är aspackad. Den är kanon, den är så djävla dyngrak att den vrängts ut och in. Jag säger bara det - passa dig var du sätter fötterna. Det ligger alltid tentakler och klutor kors och tvärs, och om dina kängor inte är syrabeständiga börjar det snart osa fotsvål. Hos de som ännu är upprätta ser man alla möjliga förgiftningssymptom, från drägel och gälfladder till de mest våldsamma spasmer och huvudrunkningar. Visserligen finns det umgängesregler på Svålhålet, där den viktigaste är att man inte får äta upp någon kroggäst. Och så får man absolut inte slåss. Men säg det åt en drängfull rhinodont med hundrafemtio kilo muskler i var och en av sina sex pistondunkande armbalkar, försök hejda honom när han tar sats mot en lika förbannad kiseljättemed käkparti som en folkvagnsbuss och tångnävar som kan slå hål på en kärnkraftsreaktor och plocka ut bränslestavarna som smågodis."