Mary-Marie sitter fängslad för mord på sin man. Efter sex år på Hinseberg har hon äntligen sonat sitt brott. Eller har hon det? Är hennes fängelsevistelse bara en fantasi för att verkligheten är för tung att bära? Är Mary-Marie egentligen biståndsminister som har en bitter och handikappad man därhemma. En man som varit konstant otrogen och vars handikapp härstammar från en incident med en prostituerad flicka? Mary-Marie är delad i två. Mary har mördat sin arroganta torsk till man, medan Marie tvingar sig själv leva vidare med honom.
Vem hon egentligen är och varför hennes liv ser ut som det gör nystas sinnrikt upp av Sveriges bästa författare - Maj-Gull Axelsson.

Jag har gått med i akademibokhandelns bokcirkel. Jag får alltså möjlighet att läsa en hel del nyutkomna böcker. Mitt första bokval blev Axelssons "Den jag aldrig var". Jag tycker Axelsson är en av vår tids främsta författare. Hon har ett språk som är fullt jämförbart med Margaret Atwoods, men vad mera är - hon skildrar tragiska människoöden på ett högst trovärdigt sätt och hon väjer inte för att attackera samhällsinstitutioner som traditionellt hyllats i Sverige.
Denna berättelse skälver av besk samhällskritik. När Axelsson beskriver riksdag och regering ur Mary-Maries perspektiv blir jag lätt mörkrädd. Axelssons starka engagemang för utsatta kvinnor har varit märkbar i alla hennes tidigare böcker, så väl som i denna. Hon har med "Den jag aldrig var" skapat en engagerande och viktig bok, om än en smula krävande för den ovana läsaren.

Betyg 5

Riktigt, riktigt bra och originell bok! Man måste ha huvudet på skaft för att hänga med i alla svängar, vad gör Marie och vad har Mary precis varit med om? Det är även en bok som manar till eftertanke och som man saknar när man läst sista sidan... Oerhört speciell bok som rekommenderas varmt!

Betyg 4

intressant & kul att läsa en såpass annorlunda skriven bok som denna! trodde först detta inte skulle var något för mig men det var det!! Fyndigt konstruerad helt enkelt! trots det är fortfarande "Aprilhäxan" & "Långt borta från Nifelheim" bättre!

Betyg 4

Oj! Jag är imponerad. Av Axelssons språk, karaktärer och berättarteknik. Det blir ALDRIG långtråkigt! Det här är den bästa bok jag har läst på många år och jag är så glad för det!

Hon överraskar mig hela tiden, samhällskritiken är skickligt insprängd i handling och karaktär, och om förlåtelse tycker jag hon har mycket intressant att säga. Ungdomen i dåtid är precis lika intressant som nutid och ger undan för undan mer information om personerna i Biljardklubben Framtiden.

Något så ovanligt händer som att jag känner igen mig, blir berörd och sträckläser. Ändå gjorde jag paus då och då för jag ville inte att boken skulle ta slut! Det kan bara bli toppbetyg för en så skickligt berättad och annorlunda historia.

Nu ska jag läsa Slumpvandring och Aprilhäxan!

Betyg 5

Det här är en fascinerande och lite annorlunda bok. Som vanligt är Majgulls språk väldigt bra. Hon lyckas förmedla skuldkänslor, vänskap, förtvivlan och sorg på ett trovärdigt sätt. Boken handlar även om hur det är att växa upp och hur tonårens tighta kompisgäng försöker hålla ihop även som vuxna.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

I början ökar min förvirring för varje sida jag läser. Efter några kapitel vänder det och bitarna faller på plats en efter en. Upplägget är smart. Precis som i Aprilhäxan vill jag läsa vidare, men samtidigt tycker jag inte alls om det. Känslan boken ger mig är läskig, men jag kan inte sluta.

En mycket fascinerande bok som vissar på hur ett livsval kan leda till två olika liv...

Betyg 5

Axelssons idé om att låta samma person få två skilda livsöden (genom ett utföra en specifik handling respektive låta bli att utföra den), är intressant och hon exekverar den väl. Inte minst upplösningen ter sig väldigt spännande, och det blir i det närmaste en bladvändare.
Dock har jag några invändningar. Anledningen till handlingen som utförs eller inte uförs av respektive huvudkaraktär ter sig för mig inte särskilt intressant. Jag önskade att hela historien byggde på något mer spännande än det gamla vanliga MÄNSKLIGA RELATIONER! En annan invändning är att man faktiskt inte riktigt får följa med till slutet... Den som läser förstår nog.

Så Majgulls språk. Det är ju jättebra men helt ospännande.

Trots denna kritik blir det ändå högt betyg.

Betyg 4

Underbar idé. Underbara personskildringar. Underbara ord. Underbart.
Ännu en bok från Axelsson som gick rakt in i hjärtat. Det finns så många kloka saker i hennes böcker som hjälper mig genom livet.

Betyg 4

En riktigt, riktigt bra bok! Jag är imponerad av att boken är djup och mångsidig men ändå lättläst.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Mary-Mari gör ett val som splittar upp hennes tillvaro och liv i två alternativa verkligheter. Hon blir Mary och Mari.
Mary-Maris man har bedragit henne och som kronan på verket gått till en prostituerad och blivit utkastad genom fönstret och brutit nacken. Ligger nu i respirator.
Mary tar hand om sin nu handikappade man, får stor sympati och beundras för sin styrka och blir till slut tillfrågad av statsministern att bli biståndsminister. Marie väljer att dra ut sladden till respiratorn, blir dömd för mord och sitter sex år i fängelse.
Både Mary och Marie har gjort ett val som de har svårt att hantera och genom hela boken vet vi inte vilket som är värst - och heller inte vilket som är verkligt.

"Den jag aldrig var" är på ett sätt en oerhört komplicerad bok med sina tidshopp och alternativa verklighetshopp. Toppat med djupa karaktärsbeskrivningar. Ändå känns boken så enkel och tydlig. Och detta skvallrar tydligt om Maj-Gull Axelssons skicklighet som författare. Att göra något komplicerat att verka enkelt visar vem som är geni.
Axelsson har i denna bok gett sig på en hel hög olika teman - trafficing, skitzofreni, otrohet, grupptryck mm - men alla handlar ändå om samma sak. Utsatthet.
Maj-Gull Axelsson har med denna bok skrivit en både engagerad och engagerande bok.

Kerstin Andersson läser in boken på ett engagerat sätt.

Betyg 4

Boken började lite rörigt men sen tog den sig. Den var intressant och det är ju alltid kul att själv spekulera i hur livet hade sett ut om man hade gjort andra val. Här får vi följa två versioner.

Boken var lättläst men blev en aning tjatig tyckte jag nog. Jag hade nog förväntat mig lite mer förklaringar och händelser eller i alla fall något slag av knorr på slutet.

Betyg 4

Denna bok kändes lite rörig. Dock tyckte jag att den började bra, stark och intressant öppning, men sen kändes det mest som "och sen då...?". Inget som kommer ligga kvar i mitt sinne särskilt länge...

Betyg 3

Den jag aldrig var är en spännande berättelse av Majgull Axelsson, utgiven 2004. Hur hade det blivit om Mary-Marie dragit ur kontakten till respiratorn som hennes man var kopplad till? Eller var det precis det hon gjorde?

Mary-Marie är gift med Sverker, en charmerande man. Det var den mannen hon föll för, nu efter alla otroheter vet hon inte längre vad han betyder för henne. Hon sitter vid hans sjuksäng och tänker. Sverker hittades på trottoaren utanför ett flervåningshus i Vladista. Troligen har han blivit utknuffad vid ett besök hos en prostituerad, han hade endast underkläder på sig och var svårt skadad. Hon avbryts i sina tankar av att en ung sköterska kommer in i rummet, men hinner tänka. ”Dig skulle Sverker gillat, så synd att han inte får träffa dig, eller så bra”.

Det är många tankar som far genom hennes huvud. När hon växte upp, hette hon Marie eller Mary? Ibland tyckte hon att hon var två personer. Genom gemensamma vänner hade hon och Sverker träffats. De var alla medlemmar i en klubb som hade namnet ”Biljardklubben Framtiden” den hade ingenting med biljard att göra. De träffades och hade trevligt tillsammans, firade alltid midsommar ihop.

Sju år senare var Mary, som biståndsminister tillbaka i Vladista. Hon skulle hålla ett tal om trafficking. Skulle hon klara det? Pressen jagade henne och ville ha uttalanden om hennes mans bravader, just i den här staden.

Eller var hon Marie som var på väg att bli utskriven från Hinseberg, efter att ha avtjänat sitt straff för mord på sin man. Båda har de samma uppväxt, men framtiden skiljer dem åt.

Majgull Axelsson berättar fängslande, och kastar läsaren fram och tillbaka i tiden. Hur Marys liv blir med en förlamad man. Hur hon får stå till svars inför statsministern, han tycker inte hon varit uppriktig om hennes mans olycka. Hon har för många lik i garderoben, och hon kan inte vänta sig stöd från det hållet. Hon får tillbaka sin tillfälliga afasi, och kan bara pressa fram ett enda ord, ”albatross”. Hon lämnar Sverker och reser till sina avlidna föräldrars sommarstuga. Vill komma bort från allt, och få vila ut.

Eller hur blir Maries liv, efter det att hon dragit ur kontakten till respiratorn. Hennes tid på fängelset, som var tufft. Utskrivningen var inte heller lätt, efter sex år. Hon är på väg till sina avlidna föräldrars sommar stuga, en fristad. Kan hon få vara ifred där?

Här går deras liv på något vis ihop, Tillbaka till Nässjö, tillbaka till tryggheten. Tror de.

Det här är en fängslande bok, den är svår att släppa. Jag tror att författaren vill få oss att förstå hur händelser och val kan påverka resten av våra liv. Det kan tyckas att det kan vara svårt att hålla isär Mary och Marie. Det känns som om Mary-Marie är grunden, sedan är hon två personligheter. Egentligen är Mary-Marie en tredje person. Hon chockas svårt efter sin mans olycka och allt är ett töcken. Kanske drömmer hon och är förvirrad. Hon kanske är psykiskt sjuk, något som legat och pyrt sedan barndomen.
Marie hade dragit ur kontakten och tagit sitt straff. Mary hade försökt leva med sin handikappade man, som inte ville ha med henne att göra. Båda fick nog. Läsaren får tolka själv.

Betyg 4

Länge sen jag läste den, men den lämnade ett bestående intryck och klyvningen mellan Marie och Mary är en intressant lek med hur det skulle kunna vara. Axelsson är en bred författare som klarar av att beskriva komplicerade psykologiska skeenden och karaktärer samt att växla mellan miljöer och göra overkliga och drömliknande scenarion angelägna och att de väcker frågor hos läsaren. Rekommenderas!

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Kanske började det redan när hon var liten flicka i Nässjö och så desperat ensam och hungrande efter vänskap och med en stor längtan efter att få dela med sig av sitt liv till någon- som hon uppfann en låtsassyster?
Kanske var det så som Marie eller Mary först kom till? En som hade samma föräldrar, skola, villkor och som till det yttre var en avbild av den andra- men vars personlighet var helt annorlunda. Marie var t.ex. en mycket bättre lögnerska än Mary.
Eller kanske började det med att pappa Herbert kallade flickan för Marie, medan mamma Renate, en överlevare från förintelsen- sa Mary?
Bland vännerna i Biljardgruppen "Framtiden" får hon smeknamnet MaryMarie. Där träffar hon också den notoriskt otrogne Sverker som ska komma att bli hennes man.
Många år senare faller Sverker ut genom ett fönster i ett östeuropeiskt land. En sjuksköterska finner honom på gatan med bruten nacke, endast iförd ett par kalsonger. Sverker som köpt sex av en minderårig "grigirisk" prostituerad och som kanske blivit knuffad av hennes hallick?
MaryMarie, nu chefredaktör på Aftonbladet får veta vad som hänt hennes man- och sedan när hon sitter vid hans sjuksäng och tittar ut genom fönstret, vid gatlyktan i sjukhusparken- så får hon för första gången på många år se sig själv stå där och titta in. Precis då, i det ögonblicket, så vet hon med ens inte vem hon är och vad som är verkligt.
Sju år senare, år 2004 vet hon fortfarande inte vem hon är. Heter hon Mary eller Marie? Dödade hon sin man där på sjukhuset och hamnade i fängelse? Eller lät hon honom leva och blev biståndsminister med återkommande afasi?
En afasi där hon enbart kan uttala ett endaste ord- albatross.
Hon vet inte. Men livet rullar på i två högst sannolika versioner.
Det räcker med att biståndsminister Mary Sundin stänger ögonen för att Marie Sundin ska vakna upp på kvinnofängelset Hinseberg och vice versa.
Vad är verklighet och vad är dikt?
Det var längesedan jag läste den här boken, jag mindes enbart att jag tyckte mycket om den när jag först läste den, och jag kan enbart konstatera nu när jag läst om den: Vilken enastående roman! Det här är romankonst på hög nivå. Den är såväl gripande och spännande som mystisk. Väldigt imponerande, helt enkelt.
Jag planerar att under hösten och vintern läsa om åtminstone tre till böcker av henne: "Slumpvandring", "Långt borta från Nifelheim" och "Is och vatten, vatten och is".

Betyg 5