”Alla år som gått utan att de vetat något annat än att han bara var Liam, att han inte var som någon annan, att han bara var han. En liten pojke. Alice önskade att hon kunde ta honom i sin famn och gömma honom undan all rädsla och skräck för all framtid.”
Alice och Jonathan får sonen Liam men för Alice uteblir lyckokänslan för sitt barn, något är helt enkelt fel. När de till slut får veta att Liam är allvarligt sjuk trasas familjen sönder.
Alice tror på sin egen förmåga att hjälpa sin son, medan Jonathan litar på sjukvården och vill göra rätt. Till slut har de ingenting gemensamt förutom Liam och kampen för att rädda honom får dem att förlora fotfästet. Ingenting är vad det har varit och ingenting kan någonsin bli detsamma.