Jag markerade den här boken som en novellsamling, men man kan väl mer säga att den ligger i gränslandet mellan roman och novellsamling. Figurerna återkommer.
Eva Neander var något alldeles extra, hennes sparsamma vackra och exakta språk fångar en liksom stämningen av skola, vinter och stad. Man förstår inte alltid, ganska sällan faktiskt men det är väldigt bra.