Billy och Lotta sitter uppe i klätterträdet och ser alla barn som är på väg till skolan. De vill också dit. Men för att komma dit måste man först gå över en trafikerad gata. De bestämmer sig istället för att ta sig dit genom grannarnas trädgårdar. De river sig på buskar, får vatten i stövlarna. Men när de kommer in till farbror Storm får de först en utskällning. Men sedan hjälper han dem att komma dit de ska. Fast egentligen inte. I skolan är det ingen som bor. Jag känner igen Billy. Jag har läst flera berättelser om honom. Jag känner också igen hans mamma. Det är hon som har en så jättehög frisyr. Det här är en av de bättre berättelserna om honom. Här finns mycket att känna igen sig i, även om det råkar röra sig om saker man inte får lov att göra. Här finns också en hel del detaljer att titta på. Som då att läraren satt världskartan uppochner.