En roman som utspelas i den absoluta toppen av mediabranschen. Cissi är framgångsrik programledare på Sveriges största kommersiella TV-kanal och njuter av bekräftelsen i att synas. Hennes vän Minna är stjärnfotograf på samma kanal, en hårdför singelkvinna som inte är så självständig som hon tror och som styr och ställer både bland kollegor och hos sitt ex. Cissi i sin tur lever i ett knackigt äktenskap där hon sätter karriären före familjen och tröstar sig med en olämplig älskare.
Men Cissis program läggs ner och karriären pekar åt samma håll. För att sysselsätta henne får hon i uppdrag att göra en granskande dokumentär av landets snyggaste minister, den uppåtgående James Rångberg som spås en lysande karriär i S-partiet. Minna blir hennes fotograf och tillsammans med en nitisk vikare tvingas de lämna trygga Sthlm och ge sig ut i den norrländska obygden. För det är något som inte stämmer med Rångberg och Cissi har personliga skäl att vilja sänka honom...

Denna bok är lätt att avfärda som platt och lättviktig underhållning som lever högt på kändisfaktorn, både bland de lätt maskerade medieprofilerna och hos författarna. Jenny Östergren är nämligen den Jenny som senare blev Strömstedt och fick en egen TV-show. Men detta livspussel med stressade kvinnor en gång till. Dessa apatiska, själviska, barnsliga äkta män en gång till. Dessa klyschiga singelkvinnor en gång till. Man blir bara trött. Storyn är lika osannolik som vanligt i denna typ av böcker, även om metoo plötsligt gjort den superaktuell. Författarna var före sin tid, boken kom ut 2008.

Men som läsare kan man fundera, vet författarna verkligen vad de skrivit? Cissi och Minna är inga hjältinnor utan två egotrippade bitchar, tämligen osympatiska och dåliga på relationer. Starka kvinnor men inga föredömen. Cissi verkar inte blivit bränd av otroheten, att döma av sista meningen i boken och när Minna träffar drömprinsen är han så stereotypt perfekt att både läsare och författare gapskrattar (förhoppningsvis). Titeln undrar jag mycket över, vem kom på den? För de två tjejerna har inte många rätt, de är visserligen framgångsrika i karriären men det är också det enda. Så jag tror och hoppas att författarna driver både med sig själva, genren och sina kollegor. Om inte är boken ett förskräckligt bottennapp.

Ett citat från Minna måste dock bevaras till eftervärlden: "Ligga med andra kan man vilja göra ändå, ja, antagligen är det helt normalt för kvinnor. Män kan nöja sig med samma år efter år, bara de får hyfsat regelbunden sex, men kvinnor behöver förnyelse och omväxling. Säkert någon biologisk pryl, flera hannar säkrar kanske mer mångfald i avkomman, eller något sånt"
Hacka i er den tjejer...:-D

Betyg 3