Två systrar, lika som blåbär och jordgubbar, tvingas tillbringa en sommar tillsammans för att röja upp sommarhuset efter faderns död. Maria är ensamstående överviktig mamma till Dag, sex år, jobbar i vården och har ständigt ont om pengar. Ellen har en hög post i ett storföretag, är välbärgad, snygg och smal och reser jorden runt för möten med affärskontakter. Hon är också ensamstående och har aldrig levt i en relation, är rationell och strategisk där Maria är känslosam och impulsstyrd. De vill tycka om varann och nå fram till den andre, men det går inte bra. Maria är avundsjuk på Ellen för hennes framgång och ekonomiska oberoende. Ellen förstår inte att Maria nöjer sig med sitt torftiga liv. Hur ska de klara att leva tätt inpå varann i flera veckor?

En enklare och rakare berättelse än Lidbäcks knepiga debut Finna sig, lite tråkig men därför realistisk. När personkemin inte stämmer mellan två personer som egentligen vill varandra väl blir det precis så krystat och stelt som det är mellan systrarna. Det förflutna är ständigt närvarande, den ena vill minnas, den andra glömma. Åtminstonde det som hon tror är orsaken till att det som hände faktiskt hände, den där sommaren när Ellen var 14 och Maria 11. Den dubbeltydiga titeln överlåter jag till läsaren att tolka. Men jag ser inte att det finns något att förlåta och det är inte alltid nödvändigt att lätta på förlåten...

Betyg 3