Jag hatar verkligen recensioner av diktböcker. Oftast försöker recensenterna själva måla fram de känslor de fick av dikterna,
något som gör att man relaterar deras ord till författarens. Jag tycker väldigt mycket om Szymborska och därför tänkte jag låta hennes ord tala för sig själva. Hon får en femma för denna samling.
"Tre högst besynnerliga ord"
Medan jag säger ordet Framtid
blir första stavelsen förfluten.
Medan jag säger ordet Tystnad
bryter jag den.
Medan jag säger ordet Ingenting
skapar jag någonting som inte ryms i något intet.