-”Glasslottet” av Jeanette Walls bygger på författarinnas egna minnen från sin stundtals turbulenta uppväxt.

Hennes far, Rex Walls, är en alkoholiserad gruvarbetare fylld med drömmar och framtidsvisioner. Hans stora projekt är att finna riktigt mycket guld för att kunna bygga upp ett drömhus men han blir aldrig långvarig vid sina jobb. Vid nyktert tillstånd har han stora planer för sin familj, men när ruset intar hans sinnen ställer han till med en massa elände.
Hennes mor, Rose Mary Walls, är en utbildad lärare men utan vilja och ork att jobba. Hennes stora önskan är att bli en konstnär och den bohemiska livsstil som hon drar in i familjen skapar oreda, utan regler eller stark uppfostran far barnen runt lite som de vill.

Boken tar läsaren med på en tragisk men händelsefylld resa från husvagnsboende i Arizonas heta ökenområden, via ett ofärdigt ruckelhus i Welch vid Appalachernas böljande sluttningar till ett New York med pengar och framgång.
Familjen flyr/flyttar, ( oftast abrupt mitt i natten), från det ena stället till det andra, allt eftersom fadern ställer till med olyckor och skämmer ut sig i områdena de försöker bygga upp en framtid i.
Båda föräldrarna rycker på axlarna och anser att de ger sina fyra ungar ett spännande äventyr där regler och lagar verkar vara till för att brytas. Utan pengar och föräldrarnas tama, slarviga sätt påverkas Jennifer och hennes syskon till att bli uppfinningsrika. De letar mat bland sopor, bygger tillfälliga sängar av papperslådor, försöker laga hål i taken med tejp och när det inte hjälper, bygger regnskydd av gamla presenningar. Allt medan modern målar och fadern dricker och bygger ritningar på drömhuset ”Glasslottet”.

Barnens uppväxt präglas av hunger, misär och fattigdom men samtidigt finns där värme, kärlek och gemenskap mellan raderna. De stöttar och ställer upp för varandra när föräldrarna sviker. De försöker få till ett riktigt beboeligt hem vart än de hamnar. Det finns ett hopp i mörkret, tron på någonting bättre och försöken att gemensamt göra det bästa av situationen.

Att inte socialen rycker in och inser att detta är en trasig familj på drift är för mig ett mysterium. Att ingen reagerar på vad som pågår i barnens värld, att ingen bryr sig när barnen kommer med trasiga kläder, barfota och lortiga till skolan är tragiskt. Även om de oftast bor bara en kort stund på varje ställe och hamnar i de fattigaste kvarteerna borde väl ändå någon vuxen person ha sett något och anat oråd? Endast en gång under berättelsens gång dyker barnavårdsmyndigheten upp efter en anonym orosanmälan men då är tolvåriga Jennifer ensam hemma och allt rinner till slut ut i sanden.

Självbiografier är ju baserat på en annan människas upplevelser och minnen. Den här boken är också väldigt utlämnande, ärlig och rak och trots den tuffa uppväxten finns familjebanden och kärleken starkt där. Jag vill så gärna tycka om den här boken men nä, tyvärr känns den mest som en seg ökenvandring .... samma eländiga händelser sker för varje område de kommer i; jobb, sparken, fyllan, bråk och slagsmål, jakten på mat...det är bara stadsdelarna som skiljer sig åt.
I längden blev det trist att läsa och med tanke på att

Jennifer fått boken utgiven förstår man att allt ska vända till bättre tider...åtminstone för henne.
😊 En tvåa får den och jag lägger den i vår bokbytarhylla på jobbet. Någon annan kanske tycker den är bättre än vad jag tyckte...

Betyg 2