En rent självbiografisk roman, fristående fortsättning på "Spådomen - en flickas memoarer". Här har flickan vuxit till sig, flyttat hemifrån och läser på universitet. Vi får följa hennes rad av kärlekshistorier där man som läsare slås av att hon, som så många kvinnor, gör slut med trevliga killar men dras med egotrippade typer i åratal. Än mer undrande blir läsaren över relationen med den man som blir far till hennes dotter. Han vill inte ha barn och hon vill egentligen inte ha honom, ändå lever de som en familj i över tio år.

Men den relationen påminner om den som Agneta har till sin pappa, en person som mest är frånvarande både bokstavligt och bildlikt men som har en central roll i hennes liv. Hon känner sig inte sedd av sin far, hans brev är intetsägande och skämtsamma och när de till slut bor tillsammans i Afrika inser hon att hon idealiserat honom och de grälar både om politik och relationer.

Som helhet en sådär bok om en framgångsrik och inflytelserik kvinna som har svårt bli lika lyckosam i kärlekslivet som i karriären. Tidsmarkörerna från 60-talet, då större delen av berättelsen utspelas, är väl igenkännbara och den som har bättre koll på den tidens kulturprofiler än vad jag har får säkert lite extra kött på benen.

Betyg 3