Här har man gett Mamma Mu en uppgift som är svårare än den att gunga eller åka bobb. Särskilt med tanke på att en ko saknar händer. Men svansen tycks visst vara ett bra hjälpmedel både när man spikar och sågar. Böckerna om Mamma Mu och Kråkan känns igen på dialogen mellan de två djuren - och där den ene liknar föräldern som hela tiden vet bäst och den andre liknar barnet som trots allt ändå vill försöka. Och det är just detta, inklusive Sven Nordqvists detaljrika teckningar, som gör böckerna så väldans bra. Jag gillar kor. Förresten så finner jag här en viss likhet mellan mig och Kråkan. Det är när han säger att RÄTT ÄR RÄTT och SNETT ÄR SNÄTT. För mig kan saker endast vara på ett sätt. Inte två.