Porten kallas trång Jan Fridegård originalutgåva 1952 Wahlström & Widstrand 1990
Omslagsbild Bror Hjort

I ett torp på landet vaknar en gumma upp och upptäcker att hennes gubbe Johan ligger död bredvid henne, hon blir förskräckt över att gubben legat här bredvid henne och dött, fast när hon tänker efter hade hon drömt så konstigt, det var precis som om gubben tagit adjö. Nu låg han här och såg så lugn ut som om han varit van att dö.

Hur skulle framtiden nu bli för gumman, hon visste att hon inte skulle ha råd att köpa stugan som de hyrt, det måste bli fattigstugan och hus och boskap måste gå på aktion. Hon var även bekymrad för katten, den kunde hon inte ta med sig. (Folk som bryr sig om katter, tycker jag automatiskt om). Efter ett besök hos grannen återvände hon till stugan och gubben som låg där och såg så främmande ut så hon nästan neg när hon gick förbi. Nu måste djuren ha sitt så gumman tog mjölkhinken och gick ut, katten satt på trappan och var inte villig att gå in.

Efter stök och grannbesök med rena förkläden och ren blåblus, så kom sveperskan och var i full gång med tvättandet. När alla gått på kvällen och gubben låg i kistan i vedboden, vilket gumman tyckte var lite osolidariskt efter 52 års äktenskap, men han var död och visste ingenting fick man hoppas. Äta måste hon i alla fall och började dona med kaffepannan, då hörde hon hur katten uppburrad fräste till och hoppade ner från bordet fram till dörren, den såg skräckslagen ut. När gumman tittade till vid bordet satt hennes gubbe där otydlig som gjord av skymning och pekade mot den lilla hyllan ovanför sängen. ”Herregud sade änkan, slängde kaffepannan av spisen, rev till sig koftan och sprang på dörren. Katten före som en pil. Hon tog nyckeln och höll den i handen medan hon flaxade iväg genom skogsbacken, över åkern mot grannens. Måtte de nu inte ha lagt sig.”

Nu börjar det svåra för gumman, begravning och barnen som kommer hem och börjar misstänksamt glo på varandra, utom sonen i Amerika som stannar där han är. Hon har många funderingar på gubbens pekande, vad menade han? Grannarna menar att han ville visa något, kanske han gömt pengar, men var skulle han fått dem ifrån? Aktion blir det och det finns en spekulant, men han lyckas inte få ihop summan som behövs, han går där och stryker och när gumman går ut en stund kliver han in i stugan, börjar titta sig omkring och öppnar bibeln som ligger på byrån, det kommer att förändra allt.

Det här är så genialt skrivet, jag blir betagen från första stund och reagerar med hela mig för den lilla gumman som är så förnuftig och försöker resonera sig fram till det bästa och det är precis vad Jan Fridegård gör, han resonerar sig fram. Fast jag ibland kan tycka, nej så får det inte gå till, så förändras det efter hand, ja det kanske var det bästa, eller det näst bästa. Gränserna flyttas fram och tillbaka, det handlar om människors beteende i olika situationer, om skuld, skuldbeläggande, moral och godhet. Godhet som kommer inifrån och som gynnar också en själv. Hur olika vi reagerar och att vi kan bestämma hur vi ska reagera, ändra ståndpunkt efter en tid och begrunda, men alla klara inte det.

Jan Fridegård har ett språk som roar till skratt fast det är allvar bakom, han beskriver människor och deras beteende så mitt i prick och han beskriver en tid och plats som han säkert levt i själv och känner sig hemma i. Om begravningar där präster inte släpper in vem som helst i kyrkan, men den nya prästen gör undantag, ett slags ”likdemokrati”. En ny klockare som kommer från ett annat land och inte kan ”prata som folk”, men han tål inte att någon blir skadad och vågar gripa in. Föregångare som i alla tider har banat väg och inte minst hur allt påverkar alla, den lilla människan i den lilla avlägsna byn på landet.

När Fridegård skrev ”Porten kallas trång” var han tydligen inne i en period av spiritualism och det tänket har han gett gumman som börjar tro att hon har sin Johan med sig och han hjälper henne att ta beslut, hon tänker helt enkelt, hur skulle Johan ha gjort. Hur man sedan hanterar det och vad man vill tro är upp till var och en och hjälper det så varför inte. Enligt Fridegård så låg kyrkans religiositet som ett andligt ok över människorna och hade så gjort genom århundraden, ett medel att skrämma folk till lydnad och underkastelse.

Avslutar här med grannens slutsats: Det är lätt att döma när man har sitt på det torra och aldrig behövt tigga eller lägga sig till med andras, sen må det vara hustru, åsna, oxe eller pengar. Kan nog översättas till vår tid, vi borde inte vara så snara att döma.

Betyg 4