Än skyddar natten Anna Lihammer Historisk media 2015

Kommissarie Carl Hell blir bryskt väckt av en skarp telefonsignal, ett mord har begåtts vid Ramsunsberget i Södermanland vid den kända Sigurdsristningen. När Carl anländer till platsen är stenhällen rödfärgad av offrets blod. Är det ett ritualmord?

Så börjar ett sökande efter mördaren och som vanligt vill Carl Hell ha hjälp av polissystern Maria Gustavsson som han anser har huvudet och blicken med sig, till skillnad från de övriga poliskollegerna. Han är bestämd och ger sig inte på den punkten, inte heller på så många andra punkter. Eftersom det är en tysk journalist som blivit mördad så är påtryckningarna stora från tysk sida, men det finns också tyska sympatier i poliskåren som vill skynda på. När ännu ett mord sker på en ung judisk kvinna så tycks inte det lika viktigt att klara upp, och pressen på Hell stärks att koncentrera sig på den tyska journalistens död. Men på Carl biter inga order, han går sin egen väg med stor hjälp av Maria.

Det här är en bladvändare, en välskriven bladvändare som fördjupar sig och hakar i verkliga händelser. Året är 1935 då Nurnberlagarna infördes i Tyskland, en antisemitisk lag som delade upp befolkningen, där äktenskap mellan ”tyskar” och judar förbjöds och judar fråntogs dess medborgarskap. Det drabbade även judar som flytt till Sverige och här ligger mycket av fallets gåta. Det pågår också en expedition i Sverige av organisationen Ahnenerbes som har för avsikt att gjuta av hällristningar och runstenar. Tyskarna har en teori att bilder och runor innehåller symboliska meddelanden om uråldriga ariska sanningar. I den expeditionen finns en infiltratör som har vänt sig mot sitt fosterland Tyskland, trots att hans bror är en högt uppsatt nazist.

Det är mycket den historiska beskrivningen som är en stor del av behållningen, men också samarbetet mellan poliserna, även då Carls och Marias privatliv. Carl är en hemlighetsfull man som inte avslöjar så mycket av sitt privatliv. Maria med sin vakna blick ser kanske mer än vad Carl önskar, men hon behåller det för sig själv, kanske för att hon själv döljer något. Marias kunnighet och utsatthet blir ibland lite väl upphöjt, jag kan väl förstå att det är motstånd mot kvinnliga poliser vid den här tiden, men några fler poliser borde kanske kunna tänka lite mer fritt., det kan bli lite superhjälte över henne, men det är inget stort problem. Maria har i sin tur stora klassfördomar som då och då kommer på skam, men de verkar svåra för henne att släppa.

Jag är förtjust att läsa om den här tiden, hur mycket svårare det måste ha varit utan tekniska hjälpmedel, här gäller det att få ett erkännande eller tas på bar gärning. Dessutom skriver Anna Lillehammer mycket bra och lyckas med att hålla spänningen utan att tumma på språket och dessutom få in lite historia som är ett annat av mina intressen, jag blir onekligen intresserad av att besöka Sigurdsristningen, men kanske inte en mörk natt.

Betyg 3