Den unga, alltför unga, pappan Jon blir förälskad i barnets läkare Timmy och lämnar sin sambo. Den förtvivlade mamman säger "hoppas att du någon gång får känna hur det känns att bli lämnad på samma sätt som du lämnar mig". Men Jon och Timmy gifter sig och får två pojkar. Kärleken är stark mellan dem men när Jon får sparken från tidningen och blir frilansande hemmaman förändras gradvis och omedvetet Timmys känslor. Jon tjänar visserligen pengar men hans ensamhet gör att hans kontaktbehov ökar, Tammy och barnen är allt för honom. När en annan man söker hennes blick blir hon genast intresserad. De är bara vänner men tillbringar alltmer tid tillsammans, i skidspåret och på löpslingan. Jon ser det hända och förstår faran bättre än Timmy själv...

En poetisk skildring av ett äktenskap i upplösning. De har det bra och Jon är en jämställd och kärleksfull man och en närvarande pappa. Ändå, eller just därför, svalnar Timmys känslor och hon blir mottaglig för en annan mans intresse. De är "bara vänner" men det är nog bara Timmy själv som tror på det. Kvinnor har svårt att bara vara vän med män och även fast Jon kan tänka sig att låta henne ha sex med mannen så räcker inte det för henne.

En bra relationsroman på temat "varför går ett bra äktenskap i kras" och det finns som vanligt inget svar och det är ingens fel. Eller det är det förstås,Timmy låter det ske utan att göra det minsta för att hålla samman familjen och tycks inte ha något dåligt samvete mot Jon heller. Författaren har skrivit vissa delar i andra person och det är ett mindre bra grepp, Jon berättar vad Timmy gör och tänker och man vet inte om det är sant, eller bara vad han tror. Bättre hade varit om man fått följa de tre kontrahenterna växelvis, vi får t ex inte vera mycket om den andre mannen som också har fru och barn. Vill han också skiljas?

Betyg 4

Berättelse om ett äktenskap Geir Gulliksen, Svante Weyer bokförlag 2015 i översättning av Urban Andersson

Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt, så inleds Leo Tolstojs Anna Karenina, utan annan likhet så gör sig den meningen påmind när jag nu ska skriva om Berättelse om ett äktenskap.

De hade något speciellt, de ville inte vara som alla andra par och de skulle klara det. Nu när äktenskapet är över försöker Jon gå igenom processen och då genom henne, försöker känna vad hon kände. Jon jobbar hemifrån med att skriva barnböcker och det är han som till störst del tar hand om hem och barn och trivs med det, Timmy är mer utåtriktad och efter arbetsdagen utövar hon olika aktiviteter, de har ordnat det så som de själva vill ha det. Men det smyger sig in en annan man och till en början uppmuntrar Jon det, han vill höra hur de träffats, hur hon kände, hur han ser på henne, hur hon ser på honom. Jon kan till och med gå med på att Timmy ska ha sex med den andre mannen och fantiserar om att iaktta dem.

Varför gör han så här? Uppmuntrar sin fru att träffa den andra, tror han i sin iver över att deras äktenskap inte är som alla andras då också att de ska klara mer. Vill han ha kontroll eller förstår Jon vart det är på väg och vill skydda sig själv genom att driva på Timmy, det hela känns obehagligt.

Jag kan inte säga att jag blev indragen i detta äktenskapsdrama, det hela känns för kliniskt. Det är många sexbeskrivningar som jag också tycker känns kliniska. Jag får ingen känsla för någon av dem, utom att de verkar väldigt självupptagna, barnen är något som befinner sig i periferin. Sedan har vi sättet Geir väljer att skriva på, genom Timmy, vad han tror att hon gjorde och kände, det blev bara konstigt. En relationsroman som fick mig att känna olust, så den rörde i alla fall om i känslolivet, men inte på ett behagligt sätt.

Betyg 2