Lolita

Lolita är romanen om otillåten ''passion''. Om den mer än 40-årige franske emigranten och pedofilen Humbert Humberts besatthet i den knappt tolvåriga Lolita Haze.

Nabokov är mest känd för denna sin roman Lolita år 1955, som chockade många, men som också lovordades för sin humor och stilistik. Boken räknas som en av 1900-talets mest kontroversiella romaner och förbjöds i Frankrike år 1956 - år 1958 och blev inte publicerad i Storbritannien och USA förrän år 1958. Boken filmatiserades år 1962 av Stanley Kubrick.

Dimitri Nabokov, Vladimir Nabokovs son, har i en temperamentsfull minnesskrift "Vladimir Nabokov: A tribute", 1979, försvarat och förklarat sin far. Han påpekar bl.a. att hans far aldrig vann det "det svenska priset". Och faktum är att Nabokov var nobelpriskandidat före men aldrig efter Lolita. Dimitri Nabokov säger: "Hur missförstådd är inte stackars Lolita! Och hur många för- och efterpubertetsprostituerade har inte gått genom pressen i hennes namn!"

Och han berättar med vämjelse om kvinnan som på ett cocktailparty vänder sig till honom med ett insinuant leende och säger: "Hur känns det att ha en snuskhummer till far?" Den intellektuellt kylige arrogante aristokraten Vladimir Nabokov har gått till eftervärlden genom sin bok om den sexuellt tidigt utvecklade trettonåriga Lolita.

Lolita är romanen om otillåten passion. Om den mer än 40-årige franske emigranten Humbert Humberts besatthet i den knappt trettonåriga Lolita Haze. Trots det lyriskt mästerliga språket, de avslöjande kvickheterna om amerikansk mentalitet, trots kritikern Lionel Trillings försäkran om att detta är vår tids stora kärleksroman, är fortfarande nymfettbegreppet ett känsligt kapitel och ämnet explosivt.

Det var en fransk förläggare som gav ut Lolita 1955 – det gick inte i USA. Parlamentsledamoten Nigel Nicholson förlorade sin ställning i parlamentet när han på sitt förlag gav ut Lolita i England och den amerikanske uppburne kritikern Edmund Wilson kunde efter Lolita aldrig samla sig till den planerade studien av Nabokovs författarskap. Men Nabokov kunde tack vare de pengar som strömmade in på Lolita lämna sina tunga akademiska uppdrag och bosätta sig i Montreux i Schweiz.

Utdrag ur boken:
"Men mimosadungen – stjärndiset, kroppens stickande skälvningar, elden, honungsdaggen och värken stannade kvar hos mig, och den lilla flickan med sina havsstrandslemmar och sin glödande tunga hemsökte mig allt sedan dess – tills jag till slut, tjugofyra år senare, bröt hennes förtrollning genom att pånyttföda henne i en annan."

Medelbetyg: 4 (19 röster)