Lille Ruster hade varit en av kavaljererna på Ekeby. Nu var han gammal och försupen. När han knackade på i jultiden så tyckte folk att det blev en börda och att han förstörde stämningen. När Ruster sa att han ville åka vidare om han bara fick hjälp så mottogs det tacksamt. Häst och vagn kördes fram och Ruster fick åka från gård till gård men ingen ville ta emot honom. Till sist återvände drängen med Ruster igen. På gården hade det varit stor ledsnad och nu kom det glädje igen. Och kanske kunde livet få en ny mening för den gamle. En fin novell.

Betyg 3