Jag har just läst en bok av Lion Feuchtwanger (Den gula fläcken), så jag hoppar direkt på nästa: Oppermanns.
Denna bok är skriven 3 år tidigare än Den gula fläcken, dvs 1933. Oppermanns är en skönlitterär bok, men handlar till stor del om Feuchtwangers egen flykt från Tyskland till Farnkrike 1933. Familjen Oppermann är en välbärgad judisk familj, som ser sin nutid och framtid slås i spillror vid nazismens makttillträde 1933.
Det är en skrämmande och tydlig bild över nazizmens framfart i Tyskland redan 1933, men boken beskriver en skrämmande och fasansfull framtid för Tyskland. Framtiden blev egentligen ännu mera fasansfull.
Tänk om fler hade läst denna bok när den kom ut!!!

Betyg 4

En läsning som tränger in och skapar funderingar och det är tack vare podcasten "Bokbanditerna" som jag upptäckte denna roman. Det som lockade mig var att få en inblick i tiden före förintelsen, innan man hade facit i hand.

Oppermanns, Lion Feuchtwanger i översättning från tyskan av Karl Fägersten
Nilsson Förlag Absint

När författaren Lion Feuchtwanger 1933 skrev denna roman om syskonen Oppermann, befann han sig själv i landsflykt i Frankrike. Han blev senare fängslad av tyskarna, men lyckades till slut fly till USA.

Här beskriver författaren den judiska familjen Oppermanns upplevelser i 30–talets Berlin. Deras möbelfirma hade funnits i Berlin i flera generationer och stod för god kvalitet, men med att antisemitismen växte sig starkare blev det en osäker tid som smög sig på. Och att den fanns där i först bakgrunden gjorde att de på ett vis blev van med den och inte riktigt tog den på allvar, en skränande hop slynglar på gatorna, vad kan de åstadkomma och den nye ledaren trodde man inte att någon kunde ta på allvar.

En av bröderna, Gustav (som antagligen är författarens alter ego) hade svårast att ta in verkligheten och uttrycker sin frustration när han blir varnad, han menar att man har givit ett populärt dumhuvud ett representativt ämbete, och har svårt att tro att det med det är slut med Tyskland. Han häller sitt brandtal och kan inte förstå att vad de är rädda för, inte kan de ta ifrån dem deras butiker, lägga beslag på deras rörelsekapital, därför att de är judar. Men senare när han efter övertalning flytt till Schweiz, kom insikten ifatt honom och det blev en stor tyngd som var svår att hantera.

Feuchtwanger beskriver här ett Tyskland där man spionerade på sin granne, var rädd för sin granne, litade inte på sin son, sin far, sin vän. De ”folkliga” avskaffade rättigheter, införde slaveri som de kallade för ”frivillig arbetstjänst” de spärrade in sina motståndare, torterade dem och kallade det för ”kroppslig träning”och ”uppfostran till nationellt tänkesätt”. Att fly var svårt och lyckades man så spärrades kapitalen, och företagen togs över. Lion skriver att omvärlden var ljum, att man hade intressen i Tyskland som man inte ville äventyra.

Det intressanta med detta verk är att när Feuchtwanger skrev ner det så hade han inte hela bilden för sig hur lång det skulle gå. Han visste att Adolf Hitler inte längre kunde skrattas bort, men de fulla konsekvenserna av detta skräckvälde kände han ännu inte till, hur skulle man kunna det. Att läsa detta dokument om mänsklig naivitet är på ett vis skrämmande, men samtidigt mänskligt, vi försvarar oss mot ondskan, inte på ett rationellt vis, men kanske ett förståeligt. Är vi klokare idag?

Gustav och hans vänner tog inte Adolf Hitler på allvar, de läste ur ”Mein Kampf” och skrattade åt dess fåniga och illa skrivna formuleringar, med så många grammatiska grodor. Funderade hur det skulle gå för den där ”fuhrern” i framtiden, skulle han sluta som utropare i ett marknadsstånd eller som försäkringsagent. De tre bröderna och syster hade olika befattningar och de drabbades alla, blev av med sina rättigheter, sina yrken. Men värst kanske systern drabbades när hennes tonårsson inte ville instämma i den hjärntvätt som infördes i skolan, han kunde inte stå för den förvrängning av tysk historia som tvingats på honom, för Berthold blev det slutet. Här kom det mycket nära mig som läsare.

Betyg 4