Den här boken upplevde jag som en kommentar till "soldat med brutet gevär" som handlar om Valter, ensa sonen som blev kvar hemma när hela syskonkullen annars har utvandrat. Vad händer egentligen med de som for till det nya landet? Hur känner de sig och hur mår dom?
Tonen i boken är lågmäld och lite vemodig, samhället förändras, men inte nödvändigtvis till det bättre.