de här två berättelserna av miri yû var helt underbara att läsa. så annorlunda mot böckerna som jag vanligtvis läser. den första berättelsen handlar om motomi. hennes föräldrar är skilda sedan flera år tillbaks och nu har hennes far byggt ett hus soom han vill att motmomi och hennes lillasyster yôko ska bo i tillsammans med honom. ingen av dem vill det, men på något sätt fastnar motomi i huset i alla fall. en dag när hon kommer dit är det en främmande familj där, en familj som hon senare för reda på att de var hemlösa och att fadern erbjöd dem hans hem. i berättelsen "fullt hus" får man läsa om motomis möte med den här familjen.
den andra berättelsen är om möjligt ännu bättre. den känns mer som en "riktig" historia. det händer mer saker i den.
den här gången är kyôko huvudperson. kyôko har ett förhållande med en gift man, hirose, och en morgon ringer hiroses fru seino hem till kyôko och berättar att hon vet om att kyôko har ett förhållande med hennes man. seino börjar berätta om massa saker som hon köpt från teve, och efter det samtalet börjar hon hänga sig på kyôko och behandlar henne som en vän. tills hon berättar att hon tänker stämma kyôko.
i samma veva blir kyôko ihopföst med den utveckligsstörde yukito, som hennes mamma vill att hon ska gifta sig med.
båda berättelserna är fascinerande och originella. på bokens baksida verkade ingen av dem särskilt bra, och antagligen verkar de inte ens det när jag berättar om dem, men de är verkligen bra. väldigt bra. så bra att de förtjänar högsta betyg.
jag gillar miri yûs språk, och hur hon beskriver den japanska kulturen. det är mysigt att läsa om japanska saker, och få en inblick i hur det kan vara att leva i japan. återigen; detta är en mycket bra bok.