Elise sitter på tunnelbanan, iakttar och lyssnar på sina medresenärer. Hon föreställer sig att de är på väg hem till sin partner, sin familj eller sina vänner. De planerar för kvällen och helgen, de är riktiga människor med ett liv. För henne känns helgen som ett mörkt vatten. Hon önskar att hon kunde få en allvarlig men övergående sjukdom och bli inlagd över helgen.
Elise hatar att planera och är rädd för framtiden. Hon studerar lite planlöst, jobbar planlöst på ett bemanningsföretag, tröstar sig med antidepressiva, sömntabletter och planlösa engångsligg. Så spanar hon in Victor, en studiekamrat, och lyckas så småningom förföra honom. Hon flyttar in, han blir hejdlöst förälskad och nu har hon det hon längtat efter, det som andra har. "Om jag bara får honom kommer jag aldrig att önska något mer". Han är det vackraste hon sett - i några månader. I takt med att hennes känslor svalnar blir han allt fulare, mjuk, konturlös, gammal, ynklig. Elise känner tomheten komma smygande, hon ser andra män, hårda och tydliga. Elise hatar mjukhet.

Ännu en 30-årig storstadskvinna, intelligent och välutbildad, men som hankar sig fram på tillfälliga jobb, knaprar piller och festar, har nya Tindermän varje kväll och står snart utan bostad. Hon gör sig helt beroende av män. Victor låter henne bo gratis, hjälper henne med uppsatsen, betalar hennes skulder, lagar mat och hittar på olika aktiviteter. Elise glider med, ljuger och bedrar och längtar bort. Författaren är kulturskribent och kritiker på SvD och tillhör alltså kultureliten i landet. Med tanke på temat i denna debutroman och hennes egen ålder är det omöjligt att bortse från självbiografiska inslag. Så vad säger boken om dagens unga kvinnor? Maken till torftigt liv har man sällan sett. Är Elise resultatet av jämställdhet, feminism och metoo? Har vi då verkligen vunnit något?

Nu låter jag jättenegativ men det är Elise jag ogillar, inte boken. Den är välskriven och författaren är bra på att beskriva känslor och tankar. Relationer som denna, där parterna passar så illa ihop, är inte ovanliga. Skarpsynta iakttagelser och tänkvärda formuleringar saknas inte heller. Men att författaren tycks se tvåsamhet som ett omöjligt projekt får stå för henne.

Betyg 3