Snö ska falla över snö som fallit

Snö ska falla över snö som fallit kommer Dan Kaspersen tillbaka till Skogli efter två år i fängelse. Hans bror Jacob har tagit sitt liv, och Dan hinner precis hem till begravningen. När ortens starke man blir misshandlad, faller misstankarna på Dan. Han har knappt installerat sig på hemgården, förrän länsman är på plats. Med en fängelsedom för knarksmuggling och ansedd som ett rötägg, får Dan vänja sig vid att vara bevakad och misstrodd.

I en gammal Amazon slirar sedan Dan omkring på vintervägar i sin hemtrakt. Han minns uppväxten med de djupt troende föräldrarna och brodern. Kanske kunde han ha hindrat Jacobs självmord, om han inte alltid flytt sin väg. Han kämpar med känslor av skuld och kontakter med andra, och han längtar efter stadga i livet.

Ärligt talat så finns här vissa stycken med en lite grabbig ton, som jag är inte är helt bekväm med. Ändå tycker jag mycket om den här romanen, den är gripande och välskriven. Här finns riktigt fina skildringar från Dans uppväxt, särskilt av hans pappa väckelsepredikanten. Jesus och Gud till trots, kom bröderna sin far närmast genom veden:

Väckelsepredikanten som nere på Eben Ezer likt Moses kunde dela Röda Havet med en handrörelse, och framkalla torrsomrar och gräshoppssvärmar bara genom att dra pekfingret under en bibelvers, lät himlen vila i den stillsamma perioden mellan brödbrytandet på påsken och mötesstarten vid pingst. Fadern svettade ur sig av arbete, inte av ord, tröttade ut sig av motorsågen, inte av det mörker alla människor bär på. Och på kvällen, de första dagarna efter att fadern började dra runt husqvarnan i skogen och glatt ropa ett se upp för varje träd som föll, var modern tvungen att smörja in de otränade pingstvänsmusklerna med tigerbalsam.

Medelbetyg: 2 (1 röster)