Så obarmhärtigt naket skriver den polska poeten Wislawa Szymborska att man förstår varför hon fick nobelpriset. De som pratar om att nobelpriset endast ges till pretantiösa författare som skriver för eliten kan ta sig i brasan. Aldrig har jag väl läst någon författare som verkar så obegränsad. Med så få ord, lyckas hon ändå säga så mycket. Ofantligt vackert, hennes ord fick min själ att lyfta.

"Världen kunde vi en gång utantill:
- så liten att den rymdes i ett famntag,
så lätt att den kunde beskrivas med ett leende,
så enkel som ekot av de gamla sanningarna i en bön.

Historien har inte hälsat oss med segerfanfarer:
- smutsig sand strödde den i våra ögon.
Framför oss, långa och blinda vägar,
förgiftade brunnar, bittert bröd.

Vårt krigsbyte fick bli kunskapen om världen:
- så stor att den ryms i ett famntag,
så tung att den kan beskrivas med ett leende
så underbar som ekot av de gamla sanningarna i en bön."

Betyg 5