Morfars Maria är sex år och slukar hela världen. Hon lär sig cykla, hon träffar sin pappa och räddar en fågel från att dö. Mamma åker på vilohem och Maria får en halvbror.
Det här är den första boken i serien om Maria. Det är en underbart varm barndomsskildring ur Marias sexåriga ögon, skildrat på ett vuxet språk. "Morfars Maria" är sorglig men vemodet döljer alltid ett skratt. Jag föll framför allt för det enkla men påtagligt levande språket. Jag kommer fortsätta läsa böckerna om Maria.
"Maria föddes en morgon i juni, och i samma ögonblick som hon kom ut ur mammas mage och barnmorskan klappade henne i stjärten för att hon skulle skrika, bröt solen fram genom molnen och det började regna. Solregn. Ingenting är så vacket som solregn.
Miljoner regndroppar strömmade ner över jorden och solstrålarna pilade tvärs igenom dropparna och kom dem att skimra som pärlor.
Det såg inte mamma. Det såg inte heller Maria. Men det betyddde kanske något i allafall, för i hela sitt liv älskade Maria regn och mest av allt älskade hon solregn, skimret och blänket av solstrålarna i det ljumma regnet."