Jules Verne (1828-1905) uppfattas idag som en av science fiction genrens stora förgrundsfigurer och även om han inte kan sägas vara des skapare så har hans romaner kommit att bli stilbildande. Med sina pseudovetenskapliga, äventyrs och reseskildring har Verne i det närmaste skapat en mall för science fiction genren och många av hans romaner räknas idag som klassiker.
Det var dock inte tänkt att Verne skulle bli författare. Fadern, som var jurist, önskade att sonen skulle gå i hans fotspår och den blivande författaren inledde, mot sin vilja, juridikstudier i Paris. Han avbryter dock ganska snart sina studier för att fokusera på sitt skrivande, något som ogillas av fadern vilken vägrar fortsätta försörja sonen.
För att klara sitt uppehälle arbetar han som sekreterare vid en teater i Paris men all ledig tid ägnar han litteraturen och han läser vid den här tiden stora mängder populärvetenskaplig litteratur, något som kom att få en avgörande betydelse för författarskapet.
Jules Verne debuterar som författare 1850 med pjäsen Les papilles rompues (De brutna stråna) och under inledningsskedet av sin författarbana kom han främst att skriva teaterpjäser och noveller. Som romanförfattare debuterar han 1863 med Cinq semaines en ballon (Fem veckor i ballong) och denna berättelse kom att bli en omedelbar succé.
De romaner som följde var ofta präglade av en starkt positiv framtidstro och en djup övertygelse om människans och teknikens oanade möjligheter. I flera av sina berättelser lyckas Verne förutse 1900-talets tekniska landvinningar och bland de verkliga klassikerna kan nämnas Till jordens medelpunkt (1864) Från jorden till månen (1865) Kapten Grants barn (1867) Månen runt (1870) Jorden runt på 80 dagar (1872) Den hemlighetsfulla ön (1874) Tsarens kurir (1876) 400 mil på Amazonfloden (1881) och ”En världsomsegling under havet” det kanske mest omtalade av författarens alla verk.
I denna roman, som publicerades 1870, får vi stifta bekantskap med Kapten Nemo. Ett förorättat indignerat geni, som vid sidan om samhället och mänskligheten, ombord på sin teknologiskt avancerade undervattensfarkost Nautilus, jagar fram genom världshaven på jakt efter storslagna landskap och vetenskapliga bragder men även efter imperiernas krigsfartyg, vilka han utan förbarmande sänker.
Historien, vilken de flesta säkerligen är bekanta med, tar sin början 1866. Rapporter om ett extremt stort och snabbt havsvidunder vilket attackerar oceangående fartyg, har börjat strömma in från världens alla hörn. För att utröna vidundrets natur och för att sätta stopp för dess framfart har ett fartyg rustats och på detta medföljer bl.a. en professor i marin naturhistoria vid namn Aronnax samt dennes betjänt Conseil. Efter ett långt och tröstlöst sökande får man slutligen, i Stilla havet, äntligen syn på det mystiska sjöodjuret. Under den strid som utbryter kastas Aronnax och dennes betjänt, samt en harpunerare vid namn Ned Land överbord, men räddas ombord på sjöodjuret – undervattensfarkosten Nautilus – på vilken de blir Kapten Nemos gäster och fångar.
Det som härpå följer är en hisnande resa på mer än sextio tusen sjömil. En resa under vilken de bl.a. får se Atlantis, färdas genom en fördold tunnel från Röda havet till Medelhavet samt besöka sydpolen där kapten Nemo, som första människa någonsin, sätter sin fot. Men förutom alla äventyr beskrivs även, på ett nästan poetiskt vis, världshavens hela artrikedom vad gäller djur och växtriket och det är en förvånansvärt modern syn på naturskydd och behovet av fredning av hotade arter som Jules Verne låter kapten Nemo uttrycka.
Professor Aronnax slits mellan upptäckarglädje och kunskapstörst å ena sidan och en önskan att återvända till civilisationen och delge denna sina erfarenheter å den andra. En frihet kapten Nemo inte är beredd att återge sina ”gäster”.
Aven om vi känner historien och tagit del av någon av de tidigare svenska översättningarna, vilka inte på något sätt varit bristfälliga, så har det i samtliga fall varit frågan om förkortade mer lättlästa versioner. Den nya utgåvan (H-ströms förlag) är den första oavkortade på svenska språket och konstateras kan, att det som tidigare rensats bort, är de långa naturvetenskapliga passagerna, d.v.s. något av det som kan sägas utgöra Vernes signum: Exaktheten i beskrivningen av detaljer och rikedomen på intressanta fakta. För en yngre publik utgör givetvis de förkortade versionerna ett lättare sätt att bekanta sig med denna fantastiska berättelse men Vernes intention var inte att skriva en barn/ungdomsbok och vad gäller den vuxna publiken är denna kompletta version att rekommendera.