Min hjärtans aller käraste fränka, en roman om Ebba Brahe och Gustaf II Adolf av
Rune Pär Olofsson 1981 Bra Böcker

Den sjuttonårige Gustaf II Adolf befinner sig i Danmark, i fiendeland. Året är 1612 och det som återstår av Vittsjö är aska, och det innan ens svenskarna varit där! En trött trupp bereder sig för att övernatta i kyrkan, de som nu får plats. Gustaf Adolfs tankar rör inte bara kriget, han har även en ung fränka vid namn Ebba Brahe i sitt sinne. Det hade inte kommit något svar på det brev han skickat från Vadstena till Ebba, nu ville Gustaf att hans budbärare Lars Sparre snarast skulle rida iväg med ett nytt. Sparre försöker lugna sin kung, att få budbärare ”torde ha mod och lust att jaga efter oss i Skåne”.

Gustaf är ung och otålig, han har ett tycke för fagra kvinnor, det ska erkännas, men det här med Ebba är annorlunda det känner han, men vad hon känner det är han inte lika säker på och vill nu ha ett svar. De har växt upp tillsammans, efter att de inte träffats på ett tag på grund av att Ebba vistats hos sin sjuka mor, och sedan återsågs, så flammade hans kärlek upp. Femton år är hon och fager, barnet som han lekt med har blivit en vacker kvinna och Gustav är förlorad, nu gäller det att övertyga henne om att han menar allvar och även sin mor Kristina, vilket skulle bli svårare eftersom hon har andra planer för sin son och riket.

En romantisk historia är det som Olofsson bygger upp. Det börjar med kungens förehavande och tankar, samtidigt som han smider planer för sin kärlek så har han riket att sköta och han är ännu ung. Mer och mer går handlingen över till Ebba för att på slutet samla dem båda. Hur mycket sanning finns det här? Det visar sig i historiska källor att Gustaf II Adolf närde en kärlek till Ebba Brahe, men fick avstå henne av statsskäl. Författaren är påläst och har sedan med egen hand romantiserat och levandegjort denna tid mycket bra och underhållande. Det finns en grund att stå på, men allt kan vi inte veta, men vi kan fantisera, det känns som en trevlig sysselsättning.

Rune Pär Olofsson har en förmåga att få liv i historien, i tiden genom livfulla miljöer och att få fram människors personligheter, dialogerna flyter på helt naturligt och humorn lurar i varje vrå, så det kan bli riktigt dråpligt. Det är riktigt underhållande och mycket intressant att få en inblick i vår historia och dess människor och hur mänsklig en kung än kan vara så var det ett maktspel som rådde. Gustafs lott var att gifta sig till makt så att Sveriges välde utökades och Ebbas gunst räddade han genom att hans närmaste man Jacob De la Gardie fick den äran.

Betyg 4