Skuggorna

Slår man upp ordet "talionsprincipen" får man veta att det är en juridisk grundsats enligt vilken brottslingen tillfogas lika stor skada som den han åstadkommit. Populärt uttryckt i Andra mosebok: "liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma". Man kanske kan säga att den fortfarande tillämpas som idé: ju grövre brott, desto längre straff.
Men för "skuggorna" är fängelse eller böter inte nog.
För dem gäller bränt för bränt, sår för sår.
Bokstavligen.

I Katarina Wennstams nya roman får vi möta en annorlunda sorts brottslingar. De ser sig mer som rättsinstans. Om en man blivit dömd för ett brott, suttit av sitt straff och kommit ut igen, är det inte säkert att skuggorna tycker att han sonat sin skuld till samhället. För om det är en man som misshandlat eller förgripit sig på en kvinna så står de där och väntar på honom, på att få slå till och tillfoga sår för sår, brännmärke för brännmärke, syra för syra. De är starka, snabba och osynliga, och lika snabbt som de dyker upp ur skuggorna försvinner de igen. Det blir Charlotta Lugns uppgift att spåra och gripa dem. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare i de här fallen?

Skuggorna är en fristående fortsättning på Svikaren och Stenhjärtat, en romansvit om brott som begås mitt ibland oss, av oss själva, och där brottslingarna skyddas av allas våra fördomar och förutfattade meningar.

Medelbetyg: 5 (1 röster)