''Ve den som flyr sitt fosterland och kriget,
men älskad vare den som stupar.''
David Saxon har sett döden på nära håll. Han var en av de amerikanska desertörer som kom till Sverige på 60-talet, på flykt undan Vietnamkriget. Hemma i USA hade han hustru, två döttrar och gamla föräldrar. Hans yngre bror stupade i kriget och hyllades som hjälte, men själv försköts han av familjen och betraktades som avskum.
Nu bor David på en husbåt vid Skeppsholmen i Stockholm och arbetar som vaktmästare på en skola. Här kommer han i kontakt med den unga Vaja med fotomodelldrömmar och hon berättar sin historia för honom. Det är ljusa minnen från sommarloven hos mormodern i Tornedalen, men också svåra grubblerier om brodern som mördades, om modern som svek.
Med lidelsefullt engagemang diskuterar Björn Ranelid i romanens form mänsklighetens eviga frågor om synd och skuld, plikt och ansvar. Han har utgått från ett stort dokumentärt material om ett krig som väckte avsky i många länder och drar paralleller till oroligheter i dagens samhälle. På ett smärtsamt sätt visar han hur krig medför att konflikter flera generationer senare kan blossa upp utan att man förstår varför.