I denna, sin blott andra roman, från 1894 porträtterar Hamsun en naturmänniska som skyr de mänskliga gemenskaperna - en jägare som frivilligt isolerat sig i en fjällkoja långt uppe i Nordnorge.

Pan var i den grekiska mytologin skogsguden förkroppsligad såsom en människogestalt med håriga ben och bockfötter. Han sades fördriva sin tid ute i det vilda spelandes flöjt och ingjuta skräck i sin omgivning. Även om romanens huvudgestalt löjtnant Glahn varken har bockfötter eller spelar flöjt upplever hans omgivning löjtnantens självvalda isolering som starkt obehaglig. Kvinnorna både föraktar och åtrår denna frånvända otidsenliga figur som upplevs ha en oemotståndligt ”djuriskt blick”. I det ögonblick Glahn kommer i kontakt med den unga köpmannadottern Edvarda vänds hans tillvaro upp och ned och i de själsliga slitningar som kärleken efterhand ger upphov till ligger en tickande bomb…

Mot bakgrund av mycket starka och vackra naturbeskrivningar tecknar Hamsun, utan brådska, bilden av en man som revolterar mot ett samhälle han inte känner sig hemma i. Den högst oväntade vändningen och därmed växling av såväl skådeplats som berättarform (från första till tredjepersonsperspektiv) mot slutet är snillrik och gör att Glahns mångskiftande personlighet belyses från ett nytt håll. Såväl tema som språk påminner om det man kan finna hos Hermann Hesse, och det är inte omöjligt att Hesse låtit sig inspireras av Hamsuns verk i sitt skrivande. En riktigt pärla i den skandinaviska litteraturen.

Betyg 4

Vad skall man säga - stigh har redan gett en mycket god och träffsäker rescension av denna bok.

Det är någonting drömlikt över denna boken. Kan rekommendera att läsa den i sina egna omgivelser - i skogen en sommardag.

Det är en skam att svenska skolevlever inte fick läsa mer av Hamsun än ett litet utdrag ur, som regel, Markens Gröda.

Pan är, efter min mening, den bästa romanen Hamsun har skrivit.

4++

Betyg 4

Jag håller inte överhuvudtaget med salevik. Trots att jag älskade "Markens gröda" kändes "Pan" trist och platt. "Pan" var en stor besvikelse för mig.

Betyg 1

Det jag gillade bäst med den här boken var att Hamsun skrev en roman fast var så oerhört lyrisk. Orden samarbetar hela tiden med varandra för att bygga upp naturskildringarna och det blir så mycket rikare då.

Detta blandat med de olika berättarperspektiven blir en rätt så härlig bok. Speciellt slutet vilket konstaterar skönt mot resten av texten. Slutet är mycket torrare i sin hållning.

Kärlekshistorierna är också bra, ibland blir man lite trött på den traditionelle pojke möter flicka. Hamsuns skildring av kärlek i en liten kustby i norra Norge blir precis så komplex som den kan bli fast på ett väldigt vardagligt sätt.

Fint och lättläst.

Betyg 3

Stundtals tycker jag om den men jag finner inte berättelsen särskilt intressant. Lite av en besvikelse

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag är väldigt kluven till denna bok. Vissa delar läser jag med stort nöje, andra är för trista för min smak. Jag vill gärna tala gott om den, men tyvärr måste jag också erkänna att jag inte blir engagerad. Ändå är Pan en bra läsning mest tack vare det vackra språket och starka naturskildringar. Det får bli ett medelbetyg.

22/9/2013
En omläsning och allt faller på sin plats. Eller nästan. Fortfarande är jag inte särskilt engagerad men kan njuta av boken så här lite på distans. Höjer betyget till en fyra.

Betyg 4

En makalös roman som för mig är den perfekta förlängningen på "Sult", som jag i.o.f.s finner än starkare och bättre.

Kuriosa: John Fantes hämtade den magiska titeln "Ask the Dust" direkt från Hamsun och Pan:

"Why? Ask the dust on the road and the falling leaves, ask the mysterious God of life - for no one knows such things."

Betyg 5