I fängelset där Ingrid Carlberg jobbar som fängelsepräst sitter Laura, en gammal prostituerad kvinna. Hon äcklas av sig själv och har en självbild som Ingrid inte vill kännas vid. Laura har alltid utnyttjats och nu, när hon snart kommer bli frisläppt, vill hon ge ut sina memoarer. Oviss om den uppmärksamhet boken kommer få uppmanar Ingrid, Laura att försöka få boken utgiven. Snart inser fängelseprästen vilka konsekvenser manuskriftet kommer få för alla inblandade. Hon tvingas ta itu med sina kluvna känslor inför förövarna. Ännu mer komplicerad blir situationen när Ingrids fästman erkänner att han utnyttjat prostituerade. Ingrids välinrutade självbild krossas och hennes tro sviktar. När en väktare blir mördad i fängelset och manuskriftet blir stulet inser Ingrid hur känslig Lauras berättelse är. Vissa hemligheter talar man helst tyst om....
"Hon som bar skammen" är en svårrecenserad bok. Boken definieras som en kriminalroman, men jag upplever den snarare vara en vanlig roman. Deckartemat är alltså inte särskilt starkt. Istället ligger fokuset på psykologiska konflikter. Den starka och obehagliga bild av Lauras liv som prostituerad är visserligen det elementära i boken, men under ytan speglar den bara Ingrid Carlbergs svårighet att ta sig an verkligheten. Hennes trosbild och hennes förmåga att försköna allt som inte passar hennes läggning gör boken högst intressant. Här tar författaren upp intressanta aspekter i den kristna tron. Ingrid har svårt att förena sin bild av offret/förövaren med människan bakom. Därför blir hennes reaktion när hennes närmaste visar sig var en av "torskarna", strängt föraktfull. Hennes kristna kärlek räcker bara så långt att den bekräftar hennes föreställning om världen.
Det bakomliggande psykologiska temat intresserade mig. Berättelsen i sig och deckarhistorien måste annars klassas som svag. Bara någon dag efter genomläsning hade jag glömt intrigen. Denna roman hade inte behövt vara en deckare. Det är inte de kriminella aspekterna som ger störst behållning. Snarare är det de insikter om livet och om sig själv Carlberg gör, UNDER utredningen. Jag ger boken en fyra. Den är absolut läsvärd och så gott som omöjlig att lägga ifrån sig. Men jag skulle vilja se författaren skriva en roman istället. Jag tror att den typ av genre lämpar sig bättre för frågeställningarna.