Ett plus får boken för sin mystik, men det är tyvärr också allt. Det märks ganska tydligt att det är en debutant som ligger bakom "Ensamfararen", med tanke på att boken dras åt så många håll. Som om författarinnan inte kunnat bestämma sig för vilken genre hon ville skriva. Först är det någon form av vänskapsroman mellan generationsklyftorna sen blir det thriller bara för att snabbt ramla in i relationsstuket och sen hoppar den fram och tillbaka mellan dessa genres. Jag hade önskat att Maria Isacsson hade stannat vid denna någon som bryter sig in hemma hos Saga och endast koncentrerat sig på det, jag tror faktiskt att det hade kunnat bli en mycket spännande thriller. Istället blir den tyvärr ganska tråkig och rörig. Sämst tycker jag ändå karaktärerna är. Alla karaktärer är genomtråkiga och gråa, nej tyvärr, jag tycker inte att det här var någon vidare bra bok.
Och uppläsaren var verkligen inte bra. Hon läser så ointresserat och med noll inlevelse.
Mitt slutbetyg blir endast, en 2:a! Jag ser att vissa andra här tyckte det var en bra bok och det gläder mig. Men jag kan personligen inte alls rekommendera den!