Efter sitt genombrott som barnboksförfattare gick Tove Jansson i början av sjuttiotalet in i en andra andning, denna gång som prosaförfattare. Lika enkelt som allvarsamt - innerligt, märkligt och glasklart - berättar hon. Om unga eller gamla. Om människors sätt att vara och tala med varandra. Och hon gör det med ett språk lika skoningslöst mot lögnen som fritt och rörligt med sanningen och kärleken.
Romanen Den ärliga bedragaren (1982) presenteras här i en ny utgåva, som del av en större återutgivning av Tove Janssons prosaverk.