Det här är en dålig roman. Det bästa med den är att M/S St Louis öde 1939 uppmärksammas. Då, som nu, ville man inte ta emot flyktingar av integrationsskäl. https://sv.wikipedia.org/wiki/M/S_St._Louis

Så till det sämsta. Berättelsen läggs till största delen i två tolvåriga flickors mun. Det ger ett väldigt begränsat perspektiv. Den manlige författaren har heller inte någon större insikt i flickors psykologi. Flickor har i regel fler intressen än pappa och pojkvän. Att boken förbjöds på en bokmässa i Kuba, kan jag förstå. Landet är en diktatur och författaren en exilkuban som beskriver även de första revolutionärerna som onda människor. Det är mycket svart eller vitt i romanen som helhet.

Betyg 2

Berlin 1939, snaran dras åt kring judarna. De får inte längre arbeta, deras ägodelar beslagtas och deras rörelsefrihet stryps samtidigt som Hitler hetsar mot dem i tal efter tal. Tioåriga Hannah Rosenthal märker också den förändrade stämningen och hennes sorglösa liv tycks borta för alltid. Ändå motsätter sig hon och modern faderns planer på emigration till Kuba, ett land som fortfarande tar emot judar. Men han lyckas få visum och de avreser med lyxångaren M/S St Louis. Men väl framme har förutsättningarna ändrats och det som fadern lovat aldrig skulle ske krävs nu för att rädda familjen...
Sjuttiofem år senare, i New York, får tolvåriga Anna Rosen ett paket från en okänd släkting på Kuba. Anna och hennes mamma beslutar sig för att resa till Havanna för att få reda på sanningen om familjens mystiska och tragiska förflutna.

Berättelsen grundas på en sann men nästan okänd historia från andra världskriget, även om Hannah och Anna är fiktiva personer. Författaren har grävt i arkiven och intervjuat överlevande som var med på den ödesdigra färden med St Louis. Vi får följa Hannah på resan över Atlanten och hennes liv på Kuba, varvat med Annas upplevelser i Havanna i nutid. Det finns tydliga paralleller både mellan Hannah och Anna och mellan deras mödrars liv och sätt att regera på förluster. En gripande berättelse som är särskilt aktuell med de flyktingströmmar som idag når Europa från olika håll. Den visar också på hur svårt det är för flyktingar att bli accepterade - och acceptera - sitt nya hemland.

Svagheten i berättelsen är att berättelsen förs framåt av två 10-12-åriga flickor som ibland känns betydligt äldre än sin ålder, i synnerhet när det gäller intresset för motsatta könet. Sen är vissa karaktärer vagt tecknande, i synnerhet Annas pappa, och som läsare förstår man inte varför Hannah väljer att offra sig och stanna på Kuba hela sitt liv.

Betyg 4

Delvis är boken vacker och gripande, delvis är den lite seg. Vissa personer blir aldrig riktiga människor, som t ex Alma och Diego, utan de beskrivs lite som stereotyper. Men huvudpersonerna berättar om allt de är med om med viss bravur.

Betyg 3