Utdrag ur boken:
Anna-Lena satte handen för munnen och gned försiktigt över läpparna med fingrarna.
- De är faktiskt torra, mumlade hon. Det är otäckt att vara så här nervös. Men det går väl över, när jag blir med rutinerad.
- Lilla barn, det går aldrig över. Och om det skulle göra det, då vore det tid för dig att sörja, för då har du förlorat just det som är kvintessensen av teatern. Då har du blivit en spelautomat, en mekanisk docka. En själlös varelse.