Ann Lindell är en skickligt skapad romankaraktär.
Hon känns i jämförelse med exempelvis Liza Marklunds självgoda hjältinna Annika Bengtzon,både trovärdig och sympatisk.Vid sidan av mordet på en forskare och hans familj tampas hon med i sammanhanget realistiska problem och dilemman som faktiskt engagerar läsaren-kanske att de då och då tar för mycket plats från huvudhistorien.
Ann väcker medkänsla och hon visar detsamma för dem hon kommer i kontakt med.Hon känns alltigenom äkta,smygdricker vin ibland och har ibland one-night-stands på fyllan med män hon egentligen inte känner något för.Vilket här eventuellt får en avgörande konsekvens för Ann och hennes stora,riktiga kärlek Edward.Hon känner smått lite skuld för att hon är över 35 och ännu inte fått varken barn eller man,något hennes föräldrar förstås tycker att hon borde prioritera högre.
Egentligen stör jag mig ofta på kriminalförfattare som inte kan låta bli att dissekera sina huvudpersoners privatliv,men Lindell är så mänsklig och trovärdig att man har överseende med det.Det till och med berikar historien.Läs och lär,Marklund och Läckberg.
En kvinna och hennes dotter hittas ihjälkörda vid en kyrka i Uppsalas omgivningar,en ort där de välbeställda bor.Hon var gift med en forskningsledare på ett läkemedelsföretag,de hade ett stort och vackert hus(om än stökigt),kvinnan var gravid och allt verkade så perfekt.Men det var ingen vanlig smitningsolycka ska det snart visa sig.
En intressant detalj i skildringarna är författarens intresse för trädgårdsskötsel(han är trädgårdsmästare till yrket)som gör att just botaniska detaljer ägnas extra omsorg.Det kan uppfattas som lite smått överdrivet och genomskinligt när man känner till det,men är i slutändan ganska charmigt,liksom de många lokalbeskrivningarna som säkert är ännu lättare att uppskatta om man känner till trakten själv.
Mycket läsvärd.