Ingen familj är en ö

My är bara fyra år när hon säger: ”Mamma,
jag är inget bra barn. De andra tycker inte
att jag är något bra barn.” Det är inte My som
hittat på det. Det är vuxna i hennes omgivning
som låter henne veta det.
Varje dag.

Redan från första början är det tydligt att de inte passar in, vare sig My eller hennes mamma Ada. Att deras liv är krångligare än andra familjers. De gör sitt bästa, men det räcker inte till. De har svårt att få vardagen att fungera, och trots att de älskar varandra blir det många utbrott.
Ada får höra att det beror på att hon själv är osäker som förälder. Att My är otrygg. Alla kommer med goda råd, men få erbjuder sig att hjälpa till.
I förskolan uppstår konflikter med de andra barnen. My hamnar utanför och blir sällan bjuden på kalas. Ada känner sig underkänd som förälder och hela familjen blir allt mer isolerad, får allt svårare att hålla ihop.

Medelbetyg: 5 (1 röster)