Gripande roman om en medelålders dotter som på gamla dar blir mamma till sin egen mamma, Jag som själv har föräldrar, en dement pappa på nittiotre och en nittioårig mamma som börjar visa tecken på demens- känner igen mig själv mycket i dottern Birgittas kamp för att modern ska få ha det bra och samtidigt dotterns egen stress och önskan att få leva det vuxenliv som hon faktiskt borde få göra utan att ständigt behöva oroa sig för sin mamma. Jag känner också mycket igen mig i Birgittas egen skräck för att själv drabbas av demens.
Jag tyckte det här var en mycket bra och lättläst roman som engagerar mig som läsare väldigt mycket. Kan varmt rekommendera den och vill absolut läsa mer av Karin Flygare!
Mitt slutbetyg blir, en mycket stark 4:a!

Betyg 4