Jag hade ganska stora förhoppningar om den här boken, eftersom jag sett filmen (girl, interrupted) och gillade den väldigt mycket. Den är helt klart en av de bästa filmerna som jag vet.
Men den här boken är totalt kass. Tråkigt ointressant språk, osammanhängande berättelse, och väldigt uttråkande.
Boken handlar ju om en tjej (Susanna själv) som blir insatt på psyket 1967 för att hon försökt ta livet av sig (enligt mig ett rop på hjälp eftersom hon tog 50 huvudverkstabletter och sedan sprang ut på gatan till allt folk) och mår väldigt dåligt. Detta är med andra ord en sådan bok som jag tycker att man borde bli berörd av. Men icke, jag känner ingenting. Inget alls! För mig är det ett stor tecken på misslyckande, och är inte värd att läsas. Det finns så mycket andra bra böcker att ägna sin tid åt.