Håkan Nesser har uttalat sig om den svenska deckarfloran. Han anser att den är lågkvalitativ och på tok för omfångsrik. Och när den store ”deckarpåven” vandrar ner från den heliga stolen och gör uttalanden så ska alla andra förstås lyssna. Jag ska dock informera Herr Nesser om att hans lilla pontifikat med deckare från Ankeborg eller vad han nu kallar sin låssasvärld är över.
Kvinnan med födelsemärket handlar om en hämndhistoria. Teoretiskt sett är den trovärdig, men själva grundhistorien är egentligen lånad från en gammal Dirty-Harry film med Clintan. En kvinna som hämnas en släkting som blivit våldtagen. Nåja, har man några timmar över på badstranden så kan den väl för all del slinka ner. Men ska man läsa en riktigt bra Van Veeteren-deckare så ska man välja Det grovmaskiga. För, vem har sagt att inte också påven kan ha sina förtjänster?