Majgull Axelsson är utan tvekan en av Sveriges absolut bästa romanförfattare genom tiderna. Hon har skrivit lysande böcker och hon skriver alltid bra. Is och vatten, vatten och is, Den jag aldrig var & Jag heter inte Miriam är alla tre starka välskrivna mästerverk. Tyvärr tycker jag dock att Ditt liv och mitt hör till en av hennes sämre böcker. Den är inte dålig, men den engagerar inte mig lika mycket som Majgull Axelssons böcker brukar. Kanske beror det delvis på huvudkaraktären Märit som jag inte riktigt får något grepp om och har därför svårt att sympatisera för. Men alla författare har ju bättre och sämre verk, så jag får helt enkelt hoppas att Majgull Axelssons nästa bok är bättre!
Katarina Ewerlöf läser egentligen helt okej, men jag föredrar personligen Gunnel Fred som uppläsare till Majgull Axelssons böcker. Tycker att Gunnel har en mer engagerande och dramatisk röst som enkelt målar upp boken- nästan som om det vore en filmvisning, eller som att jag själv var del i boken.
Mitt slutbetyg blir, en 3:a! Rekommenderar först och främst Majgull Axelssons andra romaner före den här!

Betyg 3

Ytterligare en jättebra bok av författaren. Otäck! När ska vi lära oss att göra rätt mot våra medmänniskor?

Betyg 5

Det är faktiskt den första boken jag läser, som är skriven av Majgull Axelsson. Jag kanske borde skämmas? Lite?
Boken är skrämmande och bra. Den handlar om en fullständigt dysfunktionell familj, sedd från ett av barnens ögon. Alla personerna i familjen har något destruktivt drag. Detta ger hat, kyla, vanmakt och allt därtill. Axelsson skildrar detta på ett "kallt" sätt, som bara gör boken mer skrämmande.
"Lite" trött blev jag emellanåt på huvudpersonens tragglande med sej själv (eller?) inne i sitt eget huvud. Idén är jättebra, men det får lite för stor plats.
En bok, som man inte läser (eller lyssnar på, som jag) utan att bli djupt berörd.

Betyg 4