Ellinor söker en "öm, men inte alltför öm, man". Hon finner honom på nätet, lämnar sin by Skåne och åker till Stockholm. Max är inte den man hon bor hos men deras vägar korsas då hon tar något som är hans. Max i sin tur söker en kvinna som talar alla hans språk. Hans sökande för honom till ett palats i Italien, men trots sina språkkunskaper är han inte bra på att kommunicera med kvinnor. En kvinna lägger en förbannelse på honom, en annan dör av brustet hjärta för hans skull. Lucrezia ser det hända, ändå är Max den ende som kan rädda henne från att gå under tillsammans med sitt avfolkade palats...
Lina Wolff fick Augustpriset 2016 för denna bok, det gjorde mig tveksam till att läsa den. Så fel jag hade, det är en fantastisk berättelse, en vindlande romanväv som spinns ihop till ett fulländat litterärt verk. Författaren låter Ellinor läsa några av Michel Houllebecqs böcker, en logisk koppling då Wolffs karaktärer påminner om Houellebecqs. Amoraliska, egoistiska och utlevande, inte helt i fas med sin omgivning, inte sympatiska men inte heller illasinnade eller onda. Sexualiteten förenar människor men det är en tunn linje mellan förförelse och förödmjukelse. Finns det kärlek är det bara en bonus.
Det påstås vara en feministisk roman, men det har jag missat. Kvinnor gör sig beroende av männen och låter dem styra. Istället för att se framåt drömmer de om sina första älskare. Männen i sin tur tar för sig då de kommer undan med det. Oscar Wildes klassiska citat sammanfattar boken; "allt handlar som sex utom sex som handlar om makt"