Familjefesten, Lars Gustafsson 1975, mitt ex Natur och Kultur 1998


Så har vi nu kommit fram till Lars nummer tre, Lars Troäng född 17 maj 1936, med samma barndom som de övriga Lars. För Troäng har det gått bra, riktigt bra tom, han blir utnämnd till generaldirektör i en ny hemlighetsfull myndighet som ska förebygga risker och skydda medborgarna mot fara. Han förstår inte riktigt själv varför han blev utnämnd till denna position, men klart att han blev smickrad. Snart började det komma fram oroande fakta från de Värmländska skogarna, folk och djur blir sjuka. Troäng och en professor Johansson beger sig dit för att undersöka det hela, men det gillas inte. Till en början är det dolda hot, men till slut blir han tillsagd att lägga ner. Lars beslutar sig till sist att gå till media, då infinner sig den stora tystnaden, han blir totalt utfryst, han finns inte.

Ska vi ta det från början så är det så att Lars berättaren och hans fru Siskan befinner sig på en familjefest någonstans i trakterna kring Kolbäck en varm sommardag 1972 , det är dukat långbord ute i trädgården med Jansons frestelse och sill. Lars har inte varit där på 15 år, inget har förändrats, allt står kvar och funnits där hela tiden, det är bara Lars som befunnit sig någon annanstans. Det är lite skakigt för honom hur reaktionerna ska bli efter allt som skrivits i tidningarna, men han tänker att det är lika bra att delta, eftersom han ändå måste räkna med att umgås med folk under resten av sitt liv, så då var är lika bra att börja där. Han har stärkt sig med några whisky innan och känner sig matt i värmen, ingen bra ide kanske. Frun är chaufför, men så stort förtroende för hennes talang att köra har han inte, han verkar tycka att kvinnor har en allmän tendens till osäkerhet. Men det hindrar inte honom från att hamna i en 17 årig tjejs knä och börja berätta sin historia.

I hela berättelsen finns en underliggande spänning, en rädsla för att Troäng ska råka illa ut. Fast egentligen känns inte han heller alltid som någon behaglig person, han har på något vis två personligheter som brottas med varandra, som de flesta egentligen. Han är både förtjust i kvinnor och inte, sin fru är han ganska sparsam med, medan han målar upp andra kvinnors porträtt, ofta rödhåriga, yppiga och intelligenta. Otrohet verkar inte bekymra honom, men att lura befolkningen och tysta ner miljöhot klarar han inte. Han funderar mycket över vart samhället är på väg, med industrialismen och folkförflyttning, barn som lämnas vind för våg, raggare som bränner ner gamlingars hus, folkhemmet har sprickor i muren. Här visas tydligt att vi i alla tider har haft syndabockar, ett symtom på vad?

Lars Gustafsson är en härlig berättare, det är minnen från barndomen, fastrar, mostrar och farbröder, händelser i nutid och dåtid blandas vilt, men han hittar tillbaka så det blir inte rörigt. Jag är mycket förtjust i honom och hans rika betraktande av människor, han har ett speciellt öga för landskapsbetraktelser, detaljrikt beskrivet samtidigt som han lyckas hålla intresset vid liv.

Vad tar jag med mig av detta? Visar kanske hur berusade människor kan bli av makt, av att stå i centrum, men också att det finns människor som går sina egna vägar, vaknar och gör det som ens samvete säger. Men också ett uppvaknande, att värdera det man har.

Betyg 4