Malin och Rasmus och de andra från klass 6b har börjat 7:an, fast i olika klasser, och Malin inser att det går fort att komma ifrån dem som man tidigare har varit så nära och känt så väl. Men hon är fortfarande lika kär i Rasmus, och har drömt hela sommaren om att få träffa honom igen. Rasmus har också drömt och längtat, och ändå blir det inte riktigt som de tänkt sig. På högstadiet är det viktigaste nämligen att inte göra bort sig, att inte blotta sin sina känslor, att inte visa sitt riktiga jag.
Malin umgås mest med Emelie och Knutte, medan Rasmus hänger ihop med skolans tuffa gäng. Inte förrän på Luciadiscot i slutet av terminen blir de äntligen ihop, men att vara ihop med Rasmus är inte helt lätt. Han vill så mycket, saker som Malin känner att hon inte är redo för, och när Rasmus blir ihop med Elin i 8:an krossas Malins hjärta. Aldrig, aldrig, aldrig att hon kommer att bli så kär igen. Som tur är träffar hon en annan kille. Han heter Tsatsiki och är mycket barnsligare. Det tycker Malin är skönt. Med honom kan man vara kompis. Med honom kan man hitta på roliga grejer. Med honom kan hon vara sig själv – vem det nu är ...
Men Rasmus kan Malin aldrig glömma, för man glömmer ju inte sin största kärlek. Fast när klassfesten för alla från gamla klassen äntligen går av stapeln i slutet av 7:an, och Rasmus vill bli tillsammans med Malin igen, spelar hon svårfångad. Om hon ändå sagt ja till Rasmus med en gång! Då hade aldrig det hemska, det fruktansvärda, hänt. Det som kom att prägla Malins liv så länge efteråt.
Utdrag ur boken:
''Ja visst gör det ont.
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterblekna?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger''
- Karin Boye